Du vackra stad. Del II
Efter mycket pustande i värmen kom vi till slut upp till St Veitskatedralen. Alla kyrkor jag någonsin varit i kan kasta sig i väggen.
St Veitskatedralen
St Veitskatedralen
Jag har aldrig någonsin tidigare sett en så vacker kyrka. Fönstren var helt fantastiska och jag nästan tvungen att kippa efter andan. Nästan så att jag blev religös.
St Veitskatedralen
St Veitskatedralen
St Veitskatedralen
Efter besöket i kyrkan gick vi till några andra hus som skulle vara roliga att se, dock var det en rejäl flopp, men ljuset var fint.
Det skulle vara som en gränd med gamla hus men efter att ha sett all annan arkitektur i Prag så gick det liksom inte att jämföra.
Vi gick även på museum för gamla kläder och tortyr.
På vägen tillbaka till hotellet passade vi på att fylla på energin med potatis som smakade lite som chips. Mamma var glad som ni ser.
Du vackra stad. Del I
I juli bjöd mina fina mamma mig på en långweekend till Prag. Jag har aldrig varit där tidigare och hade inga som helst förväntningar på hur Prag skulle vara. Däremot var jag förväntansfull och glad, mamma med.
St Veitskatedralen som vi var på väg upp till, under ligger slottet.
Den berömda bron karlsbron i ett disigt och molnigt Prag.
Det gamla hotellrummet var mer än vad jag hade kunnat drömma om. Jag föll pladask för de stora fönstren, höjden och bjälkarna i taket, inredningen. Hade jag haft en likadan lägenhet hade jag aldrig gått därifrån.
Mamma var inte heller helt missnöjd.
Utsikt från slottsgården.
Efter vi checkat in tog vi oss upp vid slottet för att titta på utsikten och alla vackra ting som fanns där uppe.
Slottet var omringat av en fin park och rosa blommor.
Utsikt från slottsparken
Utsikt från slottsparken
Vi åt lunch vid ett café precis vid en tunnelbanestation och jag åt pannkaka. Fortfarande ett barns smaklökar, jag vet.
Det var inte bara jag som hänfördes av de vackra husen som Prag har. Jag älskar gamla hus och vackra ting så Prag är garanterat en stad för mig. Att många hus är pastellfärgade gör inte heller saken värre...
Bara på vägen upp till slottet såg jag säkert fyra bröllopspar som tog sina bröllopsbilder. Man kan nog säga att Prag är en romantisk stad.
Bjälkarna i taket i vårt hotellrum var inte raka och har många år på nacken. Vilket jobb det måste varit att måla mönstren, det gjordes nog inte på en dag.
Vattenskidor, kräftcupen
Jag är alltså åter på plats i Borås. Det blev lite tidigare än jag någonsin kunnat tänka mig. På måndag kommer jag dock tillbaka till Sthlm. I går var jag och sportreportern Jonas Möller från BT på en tävling i vattenskidor. Vi spenderade helt klart mer tid där än vad jobben brukar få ta och det var väldigt skönt att få låta det ta lite tid.
Jag hade aldrig sett en tävling i vattenskidor förut så när Gustav Wadström helt plötsligt gjorde två volter fattade jag ingenting. Jag stod nog med munnen öppen och bara gapade, hur tusan går det till?
För tidningen följde vi Ingmar Persson som startade Ambjörnarps vattenskidklubb år 1973. Han är 64 år och tävlar fortfarande.
Ingmar jublade när han på andra försöket satte alla sina trick. 64 år ja, men inte stoppar det Ingmar.
Borås Djurpark
Bara för att ni fått vänta så himla länge ska ni få en rejäl bildbomb i dag. Jag har verkligen haft 0 inspiration till att ta tag i någonting som har med foto att göra. Inte ens bilderna från Prag som var fantastiskt vackert har jag orkat ta tag i, men det kommer. Jag lovar.
I slutet på mitt sommarvik gjorde jag ett reportage på Borås Djurpark och det publicerades i måndags, så det tänkte jag visa er nu. Jag var där en hel dag så det blev ju en del bilder och jag hade kunnat skriva en väldigt mycket längre text. Själva grejen handlar om djurskötarna så även om jag hade kunnat fota djur hela dagen så fick jag försöka undvika det.
Såhär blev det alltså i tidningen. Jätteroligt att se något man gjort alldeles själv ta form. Dock är jag lite besviken på val av dragarbild, det var inte min favorit. Samtidigt som jag förstår att det inte finns plats för hur många bilder som helst. Här under har jag lagt upp några av de bilderna som inte kom med och jag låter dem tala för sig själv.
