All we are
Full fart kan man säga att det är här borta i Lidköping. Idag har jag pysslat med mycket webbtv och flera av dessa ligger uppe på webben. Min favorit är en intervju med State of Drama på deras hotellrum. De berättar om de bästa melodifestivallåtarna, förebilder och varför Emil tar på sig själv när han dansar. Kolla in inslaget här: State of Drama
We smile
Under melodifestivalveckan i Göteborg passade jag på att ta lite bilder på genrepet. Jag hade ingen telelins med mig för jag trodde inte jag skulle få chansen att fota när de uppträdde så det sög lite.
Oscar Zia går hem hos damerna. Jag är ganska förvånad över hur många sånna här mörkhåriga flickfavoriter det får plats i svensk musik.
Tack för den
Emil Gullham försöker göra sig söt för att gå hem i tv-sofforna
Här har ni avslöjandet på hur den så kallade Carolavinden blir till.
Det är verkligen så himla kul hur mycket olika saker jag får pröva på på min praktik. Jag fotar allt från barn och kändisar till politiker. I helgen publiceras bilder jag tagit på tre politiker som vill in i Europaparlamentet. Bilder som jag faktiskt är riktigt nöjd med och det roligaste är att de alla är kvinnor. På torsdag-lördag skickar dem iväg mig på Andra chansen i Lidköping och det ska verkligen bli så himla kul. Idag tittade även solen fram. Det går ju inte annat än att vara pepp på livet.
Om lycka och olycka och sånt
Jag känner mig inte ofta så gammal men när jag väl tänker på det så undrar jag lite faktiskt vart tiden har tagit vägen. Samtidigt vet jag precis vart den försvunnit.
Däremot har jag nog aldrig känt mig så gammal som när en 20-åring som jag delar kök med frågade "om du hade vart 20 år nu, hade du då sett till att göra fler saker än vad du gjort?"
Det tog mig inte särskilt lång tid för att komma på ett svar på den frågan: Nej.
En liten snoris som bara ville ut i världen och ha roligt.
Jag har faktiskt hunnit med många saker som inte många andra har. Efter jag tog studenten bestämde jag mig för att enbart ha kul, så kul att jag till och med åkte iväg och gjorde den klassiska "jobba i Magaluf grejen". Där lärde jag mig om människor men sket blanka fan i verkligheten. Jag skapade min egna verklighet, och det behöver man ibland.
Fest på stranden, drickandes direkt ur vinflaskan blev min vardag i Magaluf.
Min nöjesresa fortsatte genom livet och jag flyttade tvärs över hela jorden till Kalifornien för att studera foto och journalistik. Där lärde jag mig mycket, inte minst om mig själv. Störst av allt var att jag fann en passion jag inte visste att jag hade; fotografi. Däremot gick det roliga alltid före och en halvdan inskyndad uppgift inlämnad varje torsdag blev standard för att hinna vara med på festen, även fast det var fest fredag och lördag också.
Santa Barbara
Jag ångrar ingenting. Där träffade jag de mest fantastiska människor som jag vet att jag kommer att ha i mitt liv för alltid. Jag har aldrig haft så roligt och jag kommer förmodligen aldrig att känna just den sortens lycka igen. Jag fortsatte liksom skaffa mig en verklighet som inte riktigt fanns, min egna verklighet.
På ett sätt är det en sorg i det för det känns som att det aldrig kommer finnas någonting som kommer toppa just de åren. Däremot förändras man som person och om man ska vara lite vettig vet man att saker aldrig fortsätter att vara som de var, saker förändras alltid.
Med ett tungt hjärta lämnade jag USA och de soliga stränderna efter ett år och bytte de mot ett blåsigt Karlshamn med jakten på min framtid. Just det året i Karlshamn har nog aldrig riktigt tagit så hårt på mig som någon annan tid. Jag lyckades välja alla fel och om jag tänker tillbaka så är det här den tiden jag har varit som allra mest olycklig.
Karlshamn
Missförstå mig inte, jag mötte fantastiska människor som förgyllde mina dagar. Alla var fantastiska och jag har otroligt många fina minnen därifrån som jag inte skulle vilja byta mot något. Hade det inte varit för dem hade jag nog lämnat Karlshamn efter någon månad. Däremot var det så mycket för mig som var så otroligt fel med Karlshamn. Det har ingenting med personer att göra.
Du är fantastisk.
För att fylla det tomrum som någonstans bildades där under den tiden valde jag som sagt många fel val. Val som jag trodde skulle göra mig hel som människa men som istället fick mig att sjunka djupare ner i avgrunden. Jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag ringde hem till min mamma eftersom att mitt hjärta gjorde så ont men jag aldrig förstod varför. Jag började till och med fundera på om jag var bipolär, för det kändes inte som att det fanns en anledning till hur en människa kunde vara så glad men samtidigt så ledsen från dag till dag.
Utbildningen Digital Bildproduktion var fel för mig och det var någonting med Karlshamn som fick mig att hålla tillbaka den jag är, jag kom liksom aldrig riktigt fram, inte på riktigt. Förmodligen för att jag någonstans där i mitten tappade bort mig själv.
Foto: Felix Karlsson och Per Larsson
Min räddning blev när jag äntligen kom in på Bildjournalistikprogrammet i Sundsvall och jag fick känna på hur det känns att veta att den vägen man valt kommer leda en rätt i livet.
Foto: Dino Vulic och Per Larsson
Så nej, hade jag varit 20 år igen och fått leva om allt igen så hade jag gjort det på precis samma vis. Alla sorts erfarenheter gör en rikare och utan dessa hade jag förmodligen inte varit samma person som jag är idag, hade inte varit där jag är idag. Och jag gillar där jag är. Förbannat jävla mycket.
Busy Doing Nothing At All.
Oscar Zia och Ace Wilder var de som gick direkt till finalen i globen.
Jaha så var tre intensiva dagar fulla med Melodifestivalen över. Det känns lite tråkigt faktiskt för jag har verkligen haft så himla kul. Jag är så himla stolt över att jag har den här erfarenheten och att jag faktiskt klarade av den och är mer eller mindre nöjd med varenda bild. Det händer verkligen inte ofta.
De kallar det för en skräll eftersom Ace Wilder inte var favorittippad. Själv berättade hon att hon hade suttit och funderat på vad hon skulle äta till middag när de ropade upp hennes namn, hon var helt oförberedd. När hon sen förstått att hon gått vidare var den enda tanken hon hade i sitt huvud att hon måste ta sig till scenen utan att ramla.
Ace Wilder
Oscar Zia som redan var favorittippad från början verkade inte gilla att prata om hur det skulle gå i finalen. Inte bara vanliga, dödliga människor har prestationsångest med andra ord.
Shirley Clamp åkte tyvärr ur redan i första utslagningen men hon höll huvudet högt ändå. " Jag vet ju hur bra jag är", sa hon.
State Of Drama var glada för en andra chans och peppade att folket skulle få höra deras låt igen.
Oscar Zia uppträder när det blivit klart att han gått till final.
Och här är vi då. Melodifestivalteamet.
Lite melodifestivalen
På Borås Tidning är det fulla rullar för mig. Idag är jag inne på dag tre med Melodifestivalen i Göteborg vilket även innebär att det idag är den stora dagen. Det har faktiskt varit jävligt jobbigt men mest för jävla kul. I Torsdags fick jag jobba arslet av mig för att försöka få ihop State of Drama och Shirley Clamp på en bild. Det var inte bestämt sedan innan och det fanns liksom aldrig någon tid. Jag vet inte hur många gånger jag sprang in och ut ur scandinvaium för att försöka boka in en tid med deras pressansvarig som fungerade för båda. Nöjesredaktionen la det på dem och bad jättemycket om ursäkt för att det inte var mer uppstyrt men det är svårt för mig att släppa det, att jag faktiskt misslyckades.
Här fick jag i alla fall träffa vackra Shirley som var jättetrevlig. Hon sa att jag var fin i min blomkrans jag hade på huvudet. Dr Alban gick förbi när jag tog den här bilden och sa "Looking good". Shirley började då sjunga på en av hans låtar.
Shirley på Scandinavium.
Den här bilden togs efter många om och men. Det var det sista jag gjorde i Torsdags. När det tillslut blev klart att jag kunde få ta en till bild på dem så var jag först tvungen att springa till parkeringsgaraget åt ena hållet i Göteborg för att fylla på parkeringspengar och sen kuta ut i regnet för att ta mig till hotellet där de bor. Det var längesen jag kände mig så vacker med sminket åt alla håll och håret som en blöt katt. Tur att de är trevliga som tusan. Den här bilden prydde även ettan vilket var trevlig efter allt slit.
Här läser reportern upp ett quiz för State of Drama som både Shirley och dem fick göra. Som ni ser tyckte de inte att det var alltför lätt.
Här är en bild tagen innuti Scandinavium på State of Drama.
Livet är en fest
Vi träffade Mattias i en skivaffär som hade ett eget ascoolt café mitt i Göteborg. Mattias var supertrevlig och är en asduktig musiker. Jag var däremot mest imponerad över att han är Håkan Hellströms gitarrist. Det sa jag som tur var inte till honom.
