Du vackra stad. Del VI
Sista dagen begav vi oss till de judiska kvarteren och började med att ta oss in på en judisk kyrkogård. Gravstenarna stod på varandra, många utan namn.
Det var många som blev berörda av kyrkogården och några stannade för att be en bön.
Judiska kvarteren. Vi fortsatte sedan in i en av byggnaderna där det fanns väggar fulla av namn och födelsedatum/dödsdatum. Väggarna var vita, skriften i svart och rött. Flera rum behövdes för att få plats med alla namn. Det rådde fotoförbud där inne och jag ville absolut inte bryta det. Kyrkogården fick jag fota efter att ha köpt ett fotopass.
En annan del av det judiska kvarteret som man fick besöka var en stor utställning av teckningar som barn ritat under tiden de satt i koncentrationsläger. Många hade ritat en dusch, några hade ritat den med människor i. De visste mycket väl vad som väntade dem. En otroligt stark känsla fyllde hela kroppen samtidigt som det är så svårt att förstå hur människor någonsin, kan ha blivit så otroligt orättvist och hemskt behandlade. Det är liksom svårt att tänka sig att det har skett på riktigt. Att de där barnen suttit och ritat i panik, att de har vetat att deras liv när som helst kan ta slut. Fastän de egentligen hade hela livet framför sig.
För att försöka skaka av oss de tunga känslorna vi precis upplevt tog vi en bergsbana upp till toppen på ett berg. I hela backen ner fanns det parker att sitta och mysa i. Fantastiskt.
Sista kvällen gick vi på en så kallad "spöktur". En social man, med lite för mycket energi, visade oss runt längs med Prags gator och berättade alla sägner och spökhistorier som sägs ha hänt i Prag. Han pekade på hus och fönster där det sägs stå gamla gummor i fönstret som ledset tittar ut. Han berättade även om underjordiska tunnlar som hittats när hela Prag var dränkt i vatten.
Fönstret bakom här har många 100 år på nacken och vi uppmanades att ta en bild in i fönstret. Guiden sa att många hade fått konstiga saker på bild av det. Jag som ändå på något sätt tror på väsen, tog mod till mig och fotade in genom fönstret med lång slutartid. Ingenting såg konstigt ut på min bild men jag raderade den ändå för säkerhetens skull efter jag tittat på den. He he. Det var ingen annan i gruppen som heller fick något ovanligt på bild.
Min favoritplats på hela hotellet. Vi hade tre sådana här fönster i vårt hotellrum där jag satt och läste, åt chips och bara filosoferade och mådde bra. Jag har alltid velat ha ett fönster som man kan sitta i, det står högt på min lista när jag någon gång skaffar mig en egen lägenhet på riktigt.
Dagen när vi skulle resa hem ville vi titta in i den stora Disneykyrkan, den som jag visat på bild tidigare. Självklart var den stängd och det var himla synd. Det enda vi fick se var den här sneekpeaken. Jag älskar att titta i maffiga kyrkor så det var nästan med en liten tår vi lämnade kyrkan.
På torget när vi var på väg till hotellet spelade ett band med gamla instrument. Otroligt maffig musik och jag och mamma stannade för att höra instrumenten dansa med varandra.
Innan vi åkte till flygplatsen fick jag äntligen smaka på den här delikatessen som är typisk i Prag. Någon slags rökt bröd, doppat i socker. Det var inte det godaste jag ätit, men var heller inte äckligt. Allt doppat i socker är väl gott.
Sådär ja, det var alla bilder jag hade att visa från Prag. Ledsen för spammet med alla bilder men Prag är verkligen en stad jag förälskade mig i, framförallt på grund av den fantastiska arkitekturen.
Ja tack
När allting är lite trist, grått och tråkigt så kan jag ju alltid tänka på att jag ska hit i augusti. Då känns allting med en gång lite lättare.
Blä
Livet känns så jävla tråkigt just nu. Inte mycket att se fram emot på väldigt länge och det känns som att jag inte har en sporre till att göra någonting. Att gå från arbetslivet - något man verkligen tycker är kul, till förberedelser inför en c-uppsats är värre än jag någonsin kunde tänka mig.
Jag visste att det skulle bli hårt, men kom igen. Jag vill knappt gå upp ur sängen på morgonen, det känns liksom inte värt det. Buhu. En sån där tråkig svacka kan man väl kalla det här. Jag hoppas verkligen att jag kommer ur det här snart. Att fokusera på ljusglimtar har aldrig någonsin varit så svårt.
Än en gång kommer jag på mig själv att inte skratta där jag brukar. Jag är en tråkigare version av den jag brukar vara helt enkelt och vem gillar att känna sig tråkig? Pallar inte.
Det där med att börja på något nytt
Varför är det så otroligt svårt att börja på saker och ting? Det spelar ingen roll hur pepp jag är på att börja, det går inte ändå. Det är som att jag är rädd för vissa saker. Jag har ju länge velat skriva en bok och äntligen har jag en klar idé framför mig.
För någon natt sen kunde jag inte ens sova för att jag var så pepp på idén till den här boken. Nu kan jag inte ens få mig själv till att öppna dokumentet, det måste ju vara något fel på mig. Tror jag att ett monster ska komma ur datorn och äta upp mig?
Du vackra stad. Del V
En annan dag startade vi med att bege oss till en marknad. Jag höll i kartan som en riktig turist men vi hittade dit. Mycket roligare med karta än GPS, känns mer på riktigt. Egentligen la mamma över hela ansvaret att hitta på mig vilket jag faktiskt klarade över förväntan. Det kan man inte tro va...
Marknaden var vad man kan kalla - en riktig flopp. Det såldes häxor som blinkade och skrattade djävulsk. Riktigt obehagliga.
Till luncnen tog vi en en rejäl öl som gick på under 10 kronor, inte helt fel.
"Det dansande huset". Den som byggde detta hus måste ju vart hög på droger.
När vi var i Prag var det den varmaste perioden de haft på väldigt länge. 37 grader mätte termometern och svett flög från mig åt alla håll. För att pausa i värmen satte vi oss på en båt för att svalka gommen med iskaffe.
Karlsbron
I Prag får det drickas på offentlig plats. Köp en öl, slå dig ner i en ring på torget med alla dina vänner och bara ha det gött. Synd att Sverige inte kan ta efter lite mer av det beteendet.