Therese Loberg

Jag har ju en massvis bilder att ta tag i. En del från sweden rock, från när jag fotade twisted sister till exempelt. Men jag orkar inte. Men det kommer. Be patient

Folk börjar verkligen lämna BTH nu. Igår lämnade två till helt underbara människor Karlshamn. Jag blir så ledsen. Känns lite så att några av de jag verkligen tycker mest om försvinner. Det gör ont i hjärtat och är verkligen sjukt tråkigt. Det är nu fyra stycken som har hoppat av ifrån bara vår klass. Sad face.

Jag har så svårt för goodbyes. Jag plockar fram någon slags sköld, sluter mig helt och låter bli att känna. Det är svårt att veta vad man ska göra när saker blir för sorgliga.

Jag hoppas ju verkligen att man kommer fortsätta hålla kontakten, sen vet jag ju bättre. Jag önskar jag inte gjorde det men när man bor på olika ställen, långt bort ifrån varandra så är det inte alltid så lätt att stå varandra så nära som man kanske skulle vilja. Men jag hoppas och jag ska försöka.

Välj inte den killen som är den bästa personen utan den killen du blir den bästa personen tillsammans med.

Idag var ingen bra dag. Den började med att jag hällde smoothie över min nytvättade, vita morgonrock och inte fan blev dagen bättre än så. Inte alls...

Jag har även blåser under fötterna av mina nyingågna sommarskor. FML.

Känslor man inte kan sätta ord på men man ändå känner....

Satte mig för att rita lite i Illustrator, använda ritplattan som jag fick i julklapp. Det är faktiskt väldigt kul. Kom fram med en ny hejdåfras. Me like. Måste pröva hur det ser ut

 

Jag vet varken ut eller in. Tankarna snurrar i huvudet, jag har ingen aning om vilka jag ska lyssna på. Istället bjuder jag på ett litet filmklipp jag gjort i skolan. Man skulle göra en vinjett om sig själv.

 

Det värsta man kan göra är att såra någon. Det gör så mycket ondare innuti en just för att man vet att man har makten att få den personen att må bra igen, makten att få den att hoppas. Mitt hjärta värker.

Det slog mig för någon dag sedan att sedan jag flyttat till Karlshamn har jag helt tappat bort mig själv. Jag har spenderat tid på att försöka hitta någonting jag vill göra med mitt liv men har istället bara tappat bort mig själv. Jag har tappat självkänsla, gnista och vilja. Kvar finns en person jag inte alls vet vem det är.

Ett tag nu har jag även försökt hitta en kille för att försöka fylla något slags tomrum innuti mig, hitta någon slags trygghet. Det jag har förstått är att det tomrummet, den tryggheten, det kan endas fyllas utav mig själv.

För att jag ska kunna ge av mig själv, tycka om någon annan så måste jag först hitta tryggheten i mig själv. Den fanns där, sen tappade jag bort den. Det låter som jag tappat en sko eller något. Helt sjukt.

Med denna upplysning av mitt liv i bakhuvudet ska jag lägga ner killar och istället börja lägga ner rikligt med energi på de personer runt omkring mig som betyder mycket, de personer som jag alltid vill ha i mitt liv - sen hoppas jag att jag hittar tillbaka till mig själv på vägen...

Såhär såg jag ut innan fredagens skumkväll. Kan ju påpeka att jag inte alls såg lika fräsh ut inpå småtimmarna. Hatten fick sig rejält med stryk och ser numer ut som en redig tanthatt, RIP. Man blir inte heller speciellt vacker av att få ett helt glas med vatten hällt över sig, kan ju säga att det blev blött, för jävla blött.

Vi såg precis en film som heter A little bit of heaven. Kate Hudson spelar en kvinna som efter många om och men hittar sin sanna kärlek och sen går hon och dör i cancer. (sorry för spoilern)

Denna filmen gjorde mig inte glad, inte alls. Just nu känner jag mig hel deppig, jag hoppades ju på att Kate skulle överleva, men istället hamnade hon i träfrack (ja, jag vet att det bara var en film)

Det är mycket som känns jobbigt just nu faktiskt. Jag ligger fortfarande efter i skolan eftersom jag inte orkat ta tag i arbete, jag har försökt men After Effects har bara kivats med mig och gjort mig mer rasande än glad och peppad. Jag har precis blivit sjuk IGEN, hoppas att det inte sitter i sig så länge och att jag mår bra tills nästa veckas valborgfirande. Något annat går jag inte med på, då gräver jag en grop lägger mig där istället. Min näsa rinner som en vattenkran och jag har inte råd att köpa nässpray. FML

Ja ni hör ju även att jag tycker synd om mig själv också. Jag är bra på det när jag mår dåligt för ingen annan gör det ju. Jag hoppas det går över snart. Jag antar att jag ska vara glad att mitt problem inte längre är magsår.

Men iaf, om du av någon konstig anledning skulle vilja se någon sorglig film som får dina tårar att rinna så kan du ju se A little bit of heaven. Och ja jag vet - jag har redan spoilat slutet, sorry.

Imagine a future moment in your life where all your dreams come true. You know it's the greatest moment of your life and you get to experience it with one person. Who's standing next to you?

Nu sitter jag på lektion och det är första gången vi har fått i uppgift att läsa någonting på lektionen. Eftersom att vi är bildstudenter så är inte stämningen i rummet just nu så hög. Men man ska väl inte klaga, vi ska vara glada att vi slipper läsa för det mesta

I eftermiddag åker jag hem till sthlm för att fira påsk, gå på min brorsas studentskiva och åka till London. STOKED!
Jag längtar hem så mycket så jag inte vet vart jag ska ta vägen just nu. Men det brukar ju bli så. När man väl vet att man ska åka hem så längtar man gärnet.

Kors i taket. Två inlägg på nästan samma dag. Vad hände?

Jag sitter och tänker lite på mig och kärleken. Om man läser längre bak i min blogg så kan man läsa ett konstaterande i att jag är en idiotmagnet. Det är flera år sen och ack, det är ta mig tusan lika förjävligt än idag.
Det har gått så långt att jag inte ens vågar tro att någon är bra, har alltid en sköld uppe, försöker att hålla väggarna uppe.