Påskharen finns inte

 
Min mamma sa i år att hon tyckte att vi skulle skita i påskägg. Jag tittade på henne med mina stora blå som om jag var ett barn som precis fått höra att tomten inte kommer i år. Jag blir aldrig för gammal för påskägg. Blir aldrig för gammal för traditioner.

Glad påsk


Goodbye stranger

 
 

It aint me

 
Idag är en dag jag verkligen uppskattar att vara ledig. Har inte fått något vettigt gjort alls förutom att fota och redigera lite. Solen skiner in genom fönstret och värmer mitt ansikte, kastar skuggor över sängen. Dammkornen dansar i luften uppfångade av solstrålar. Vinylspelaren knastrar när Creedence sjunger "down on the corner". Man måste ta vara på småsaker, idag gör jag det och just nu i denna stund älskar jag verkligen mitt liv.

Att vara lost



Jag börjar redan känna mig ganska hemma i Karlstad, jag är verkligen bra på att ta seden dit jag kommer. Jag kan till och med orientera mig rätt hyfsat.

Igår fick jag göra min första intervju med bild. Jag blev inte slaktad för vare sig bilden eller texten så bara där tog mitt hjärta ett glädjeskutt. Jag är så glad att jag efter så många års letande äntligen har hittat vad jag vill göra. Jag har gått från att vilja bli delfinskötare (originellt, jag vet), vara anställd på reklambyrå, mäklare till att tillslut välja den vägen som jag egentligen alltid vetat att jag borde gå. Just nu är jag väldigt glad att jag den där dagen smällde igen min matte c bok, tog mitt pick och pack och aldrig återvände - annars hade jag nog varit på jävligt fel väg just nu.

I reach for the horizon

En bild av en tjejs hund som jag tog för eget bruk när jag följde med en reporter och en fotograf ut på ett uppdrag
 
Sedan jag kom till NWT så har jag verkligen haft både toppar och dalar. Jag har gått från att vara helt säker på att jag kan göra det här till att tycka att jag är sämst i världshistorien - det här på bara två dagar. Ska bli spännande att se hur det här artar sig. Hur som helst så ska jag få göra mitt första skriva/fota jobb imorgon och jag är otroligt exalterad. Det är ju ändå det här jag vill göra. Skriva och fota!
 
Imorse var jag på ett jobb och fotade men det gick åt helvete, bilden får en rätt stor plats i morgondagens tidning så jag vet inte riktigt hur jag ska känna, just nu är det bara roligt att se sitt eget bli publicerat.
Mestadels av den resterande tiden har jag småpratat med fotograferna på redaktionen och försökt suga in alla tips de har, sen har jag också fått följa med ut på några jobb enbart för att se hur de jobbar. Jag känner mig lite som en svamp just nu som verkligen försöker suga in allting som jag kan ta lärdom av.

Där solen alltid skiner


Nu är jag på plats i Karlstad för två veckors praktik på NWT. Jag är egentligen livrädd för att göra bort mig men också peppad på att verkligen få komma ut och pröva på att jobba på att jobba som journalist på riktigt.
 
 

Bildens själ

Jag brukade tycka att retusherade studiobilder var någonting lite extra, någonting som jag gärna vilade mina ögon på. Men sedan jag börjat plugga här uppe i Sundsvall så ser jag verkligen inte meningen med dem. Missförstå mig rätt. Det kan fortfarande vara så att man tappar andan när man tittar på en uppställd studiobild men då måste det verkligen vara någonting extra, något som man inte sett förut. Annars blir det lätt så själlöst, så fejk. Bilden lever inte.
 
Bilder där människor däremot gör saker de normalt skulle göra, i sin egen miljö. Människor som visar känslor just eftersom att de är så de känner på riktigt blir så mycket djupare. De tar tag i mig på ett helt annat sätt. Jag vet inte om det är inarbetat, en vanesak eller om jag helt enkelt bara ändrat uppfattning. 
 
Jag vet att människor runt omkring mig inte uppskattar det här eftersom jag gärna tar bilder när de visar känslor, när de till exempel ler och skrattar. Jag älskar känslan i bilden men de kan tyvärr lätt klaga på att de inte känner sig så vackra på de bilderna.
 
Här är ett exempel på en sån bild jag menar. Är inte bilden underbar för att min lillebror och min mamma ser så otroligt lyckliga ut? Sen är det kanske inte den mest fagra bilden på någon av dem, men det är mänskligt

Eyes of an angel

En grekisk katt som gillade att kurra utanför vår balkong på Skiathos

När fantasin skenar iväg

Det var längesen jag skrev. Jag menar på riktigt skrev. På det sättet som jag vill skriva på. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så.
 
Jag lovade mig en gång att jag skulle skriva en bok, att jag åtminstone skulle börja. Har jag det? Nä. Jag menar, jag har börjat på många böcker men jag har aldrig kommit längre. Kanske är det bra. Hade jag skrivit en för ett par år sedan så hade det förmodligen blivit en sliskig tonårsroman som jag sen hade skämts över.
 
Jag har lovat mig själv att jag en dag ska skriva en bok och det står jag fortfarande fast vid. Det är bara det där med att få arsle ur vagnen och sen hålla det borta från att hamna där igen.
 
 

Att sakna

Gah så underbart med lite ny design till bloggen. Kommer förhoppningsvis få mig att bli lite mer sugen på att blogga. Webbdesign är ju så otroligt kul. Tror det är en av de få grejer som jag kan pilla med utan att få tokpanik när det inte riktigt går som jag vill. Jag har fortfarande inte fått headern att bli centrerad. Men men, vad gör väl det om 100 år.
 
Praktiken närmar sig med stormsteg och det är med skräckblandad förtjusning som jag ser på den. Jag är så otroligt taggad och hoppas att jag kommer få göra några saker i alla fall. Hur som helst så kommer det bli väldigt lärorikt, all erfarenhet är bra erfarenhet.
 
Det som gnager på mig just nu är att jag verkligen längtar hem. Jag vet inte om det är för att jag vet att jag snart ska få komma hem eller om jag varit borta från Stockholm allt för länge. Jag saknar mina föräldrars varma famnar, den aprikosa soffan, till och med min lillebrors bröl.
 
Snart Stockholm, så ses vi igen

Jennifer krigar på trots funktionshinder

 

Swish

 

Friluftsliv

Här är vårt inslag vi gjorde idag. Namnskyltarna failade och jag har fortfarande inte kommit över min frustration över det. Förhoppningsvis fixar vi det imorgon.
 
 

När man hade sportlov

Sidsjöns pulkabacke var välbesökt när sportlovet smällde av startskottet
 
Idag har jag och en tjej från journalistik-klassen varit ute och filmat friluftsliv hela dagen. Redaktionsveckan har ännu en gång och min ambitionsnivå var från början otroligt låg. Men någonstans där under mitten i dagen befann jag mig helt plöstligt i ett flow och jag kom på mig själv med att ha riktigt roligt. Det kan hända att jag har hittat det jag vill göra i framtiden. Jag vågar inte hoppas på det men TV känns hittills som det självklara valet. Det är ju så otroligt kul. Allt med tv är kul. Filma, intervjua, redigera. Allt med tv får mig att bli lite extra entusiastisk.