Vegas baby.
Detta kommer vara mitt hem från och med fredag till måndag. 
VEGAS BABY! YEAAAAAAAAAAH!!!!
I believe.
sun
Idag ska jag skaffa en ny digitalkamera, eftersom jag formodligen lyckats satta mig pa den eller nagot annat lustigt. Vad som hant ar och forblir ett mysterium. Sa efter det sa lovar jag att det borjar komma upp nya och roliga bilder harifran.
Interesting facts about my life in the U.S
- Titanic är och förblir världens bästa film.
- Ben & Jerry glass kostar 2.99 dollar här borta.
- Super Bowl är stort här borta. Så stort att vi hörde precis vad som hände i matchen utanför fönstret utan att ens ha på tvn.
- Amerikanska toalettrör är nååååågot mindre än hemma.
- Vilken fest man än går till så spelas det beerpong.
- Mina roommates är bäst <3.
- Photoshop CS4 är fan inte lätt att ladda ner.
- IV suger om man inte vet vart man ska.
- Det är lättare än man tror att få oväntat besök mitt i natten av någon karatefull människa.
- Det är inga 17 minus grader här borta.
- Oförklarliga saker inträffar, såsom att hela min display på min kamera är paj.
Sick
Någon som har lust att göra den här jätte underhållande uppgiften åt mig?
<3
Åh så jag hade glömt bort de här fina låten, but now It's back. In my playlist and my heart.
I only gonna break break break break break your heart.
Det är ganska skrattretande att tänka på hur mycket stabilare jag har blivit som person här nere, på bara några veckor.
Det måste ha med att göra att jag inte kan träffa folk jag egentligen inte borde, att jag inte kan råka stöta ihop med folk som man aldrig mer vill se. Folk som får ens tankar att leka pingis i huvudet och gör det omöjligt att sova om nätterna.
Det är väl det här som kallas fly, men wtf. Det får mig att här, på andra sidan jorden, må förjävla bra.
No worries
Sun's shining again.
Jag har varit orolig hela kvällen igår och helt sjuk hispig och vresig hela morgonen, gick till skolan och till studievägledaren för att få reda på att allt var okej. Att jag får vara kvar. Yes.
Hoppade hem som på små moln, nu är det bara paketet hemifrån med lite godis som kan förgylla min dag mer, och kanske lite oväntat besök hemifrån (det lär ju dock inte hända).
Heaven
Idag gick jag en annan väg hem från skolan. Shoreline. Hela vägen är som en strandpromenad, svajande palmer och utsikt över vattnet hela vägen. Den tar lite längre tid, men ack så fint. Tänk om man kunde få bo på den vägen. Shoreline. Högst upp på önskelistan för nästa termin.
Just nu ligger jag och lyssnar lite på Westlife. Unbreakable <3. Ska sova strax. Nattinatt Sverige.
Picture from today.
Inte bara rosor...
Jag har ångest inför imorgon, min första lektion är writing/reporting. Den svåraste lektionen jag har. Just nu mår jag illa av pressen. Självklart får jag mig själv till att tycka att det här är värre än vad det är, vet bara inte hur jag ska lyckas att inte göra det.
Det är bara någonting med det där att man måste skriva en text som ska vara felfri på engelska och sen ska man sitta och läsa upp den i en klass där jag och Tina är de enda internationella studenterna. Ingen press, ingen press.
Jag hoppas det blir bättre, att den här jobbiga magkänslan jag har försvinner, det verkar bara så tufft. Jag pratar alldeles för mycket svenska här nere så jag har inte kommit in i det här med engelskan heller. När jag väl lyckats med det kommer det nog kännas bättre.
Jag har träningsvärk också, jag var ute och joggade en halvtimme igår och gjorde några situps. Det resulterade alltså i att jag har fetingträningsvärk i låren. Förstår ni då hur otränad jag är?
Ne Therese, keep running. Be trained.
Nu låter det som att min vistelse här suger, så är det inte. Det är underbart här på alla sätt och vis. Det är bara den där jävla kursen i reporting som får min mage att vändas ut och in.
Terrified.
Vädret börjar bli stabilt här borta igen. Det blir soligare och soligare och varmare och varmare. Så det är ju bra.
Samtidigt börjar jag längta hem, mycket. Samtidigt inte. Jag är bara livrädd att jag inte har någonting att komma hem till när jag återvänder. Livrädd att ni ska glömma bort mig.
One week has passed by
Den första veckan i skolan has passed by. Sjukt vad fort tiden har gått. Den här terminen ska jag läsa Introduction to multimeda, Digital Imaging, Web Design och Writing/reporting. Alla kurser verkar jätte roliga men väldigt krävande. Det kommer ta en massa tid utanför skolan.
Nu ska jag ge mig på min svåraste läxa hittils. Skriva om en nyhetsartikel. Klarar man inte den här uppgiften något vidare så kan det hända att man blir droppad från klassen. Ingen press, ingen press. FUCK
Sharqeez. Bordsdans.
Sweet, sweet california.
Men icke, väl vid slustation så byter bussen riktning. Jag som inte brytt mig om att gå av bussen och titta ifall den ska gå dit där jag bor märker direkt att bussen kör åt felt håll. Men jag sitter fint kvar i hopp om att den ska svänga ut på rätt väg. Men icke.
Bussen åker längre och längre bort, käpprätt åt fel håll. Jag sitter fint kvar på min plats. Ganska snart förstår jag vart bussen är påväg. Destinationen är Montecito. Platsen här i Santa Barbara där alla kändisar bor, däribland Operah.
Jag har alltid velat se Montecito så jag bestämmer mig för att sitta kvar på bussen, för hem kommer man ju alltid.
Förbi mig flyger världens vackraste landskap förbi. Det är svajande palmer, små glittrande sjöar. Berg som reser sig bakom stora, maffiga hus och frödiga växter som reser sig runt vägarna.
Skönheten är slående och jag kommer på mig själv med att inte tänka på det här landskapet och den här platsen som främmande.
Landskapet jag ser svisha förbi utanför bussfönstret känns som hemma. Kanske är min sökan efter lycka äntligen slut. Kanske.
...bara kanske, har jag äntligen kommit hem.
To save a life.
Det blev bio ikväll. Filmen vi valde att se hette To save a life och var det bästa jag sett på länge. Gillar man snyftarhistorier så kan man inte misslyckas med att tycka om den här filmen. Den var helt underbar och det fanns inte många stunder då mina ögon inte var fuktiga.
Jag håller sakta men säkert på att lära mig både beerpong och biljard.
Ni ska se mig runt biljardbordet, bollarna flyger åt alla de håll de inte ska åt, ibland även ur banan. Så det är tur att vi har biljardbord hemma och kan öva. Emma behöver också öva. Man vill ju inte se ut som två retardera puckon när man plockar fram biljardskillsen på fest.
Måste sova nu. Stora dagen imorgon. Första skoldagen. Rock on!
Lifestyle
Det har blivit ganska mycket fest här nere. Mycket fest, sena måltider och mycket onyttigt. Detta måste få ett slut nu när skolan börjar. Jag vill ju att folk ska känna igen mig när jag kommer hem. Vill ju inte se ut som en fluffig marshallows. Som tur var finns det inte sådär jätte mycket onyttigt här nere i Santa Barbara. McDonalds är tillexempelt inte ens tillåtet nere i downtown där man shoppar.
Ikväll ska vi nog på bio. Vi ska gå på en biograf som kan klämma in 7000 människor. Det ni. Heron City kan ta sig i röven.
Party like a rockstar
Tatti har precis varit och köpt tequila, så det ska bli kul att se hur det går för henne ikväll. Jag väntar med spänning!!
Hoppas ni har det finfint där hemma.
Tornadowarning
Jaha, det är tydligen tornadovarning i Los Angeles. Även här är det lite det också. Toppen. Ja ni där hemma behöver ju iaf inte vara avundsjuka på vädret här nere.
Living the dream in California, rain, wind and cold.
Filmtips.
Åh vill ni sen en bra film. Se The Reader. Jag har precis tittat klart på den och jag har snart inga tårar kvar.
Jag blir ju alldeles sentimental och börjar tänka på allt hemma.
I miss you. I wanna feel your body next to mine. I wanna roll over just to see you there beside me. I wanna feel your skin to my skin. Oh babe, I miss you.
Beautiful weather
Så såhär ser det ut i Santa Barbara just nu, fint huh?
When the rain won't stop.
Imorse vaknade jag av pang och bom, åska och dunder. Ingen vidare start på dagen. Lyckades tillslut somna om men vaknar ännu en gång av brak. Den här gången lät det ännu värre.
När jag vaknar till lite inser jag att det är någon som står och slår med en hammare i vår vägg. Jag blir rosenrasande men är för trött för att orka ta reda på vad som händer. Min roomie Emma kollar ut genom fönstret och skriker till, utanför fönstret står det en filur i stor gul dräkt och hamrar på vår vägg.
Många tankar går runt i våra huvud tills vi inser att det är "the cable guy" som har kommit för att hedra oss med sin högljudda närvaro. Finfint.
Undrar ifall det ens går att gå utanför dörren idag, tveksamt. Så mycket regnar det. Jag borde pallra mitt arsle till en bank och skaffa kontokort. Jag trodde aldrig jag skulle behöva säga det här. Men isåfall måste jag först och främst köpa ett paraply. Ett paraply i Kalifornien. Fyfan...