I'm wasting no more time
Bilder tagna av bästa André
Herre jisses vad jag soltörstar nu. Tänk att kunna gå runt i bara ben, korta kjolar som smeker låren, kisa upp mot en klarblå himmel. Sitta i en park med fina vänner, dricka vin. Känna gräset mot fossingarna. Ligga vid en strand, titta på de som badar och skratta åt de som inte riktigt vågar. Är det bara jag som tycker att vintern har varat lite för länge?
Jag vet något som inte du vet
Min mobil ringde imorse vid halv nio tiden, sömnigt tog jag upp den och lät den vibrera och skrika åt mig. "Mamma Lo" blinkade på displayen och jag tänkte bara "VAD FAAAN, VARFÖR SÅHÄR TIDIGIT?"
Jag la envist mobilen under madrassen och vände mig åt andra hållet, men mamma var envisare så tillslut efter att jag först lagt kudden över huvudet och insett att den inte fungerade som ljuddämpare ( jag visste tydligen inte vad ljudlös var imorse ) så svarade jag sömndrucket tillslut.
Det visade sig att jag borde svarat på en gång för min mammas exalterade röst klingade i andra änden. Hon har bokat en resa för hela familjen till Venedig i sommar, det här gjorde helt klart hela min dag. Om ungefär två månader får jag doppa tårna i medelhavet, mest pepp är jag på hur mycket jag kommer att kunna fotografera. Herre jisses, jag kommer springa runt som en yr höna.
Ingenting jag säger spelar längre någon roll
Jag har verkligen börjat inse hur mycket ljuset betyder i en bild. Det betyder verkligen allt! Många gånger har jag blivit frusterad över att bilder inte blivit som jag ville, helt enkelt för att man inte kan bestämma över ljus. Om man inte fixar det själv vill säga.
I just wanna be free
När solen värmer huden, isen smälter under fötterna och vinden leker med håret, då kan man inte vara något annat än lycklig.
Grattis Veronica
Igår firade vi fina Veri som fyllde fina 21. Hennes familj kom över och bjöd på himmelskt goda pajer och lite hundmys.
Kärlek
Ni är så fina mina söta vänner. Jag längtar efter sommar. Få sitta på en filt på ett grönt gräs och dricka vin. Kan inte bärga mig! (Dianis, du med!)
I want to see it painted black
Är magen glad är människan glad
Mat kan i princip sammanfatta den helg jag haft. Mammas mat som nu blivit lyx för mig. Grattis fina mamma på födelsedagen i efterskott också!
Påskharen finns inte
Min mamma sa i år att hon tyckte att vi skulle skita i påskägg. Jag tittade på henne med mina stora blå som om jag var ett barn som precis fått höra att tomten inte kommer i år. Jag blir aldrig för gammal för påskägg. Blir aldrig för gammal för traditioner.
Glad påsk
Goodbye stranger
It aint me
Idag är en dag jag verkligen uppskattar att vara ledig. Har inte fått något vettigt gjort alls förutom att fota och redigera lite. Solen skiner in genom fönstret och värmer mitt ansikte, kastar skuggor över sängen. Dammkornen dansar i luften uppfångade av solstrålar. Vinylspelaren knastrar när Creedence sjunger "down on the corner". Man måste ta vara på småsaker, idag gör jag det och just nu i denna stund älskar jag verkligen mitt liv.
I reach for the horizon
En bild av en tjejs hund som jag tog för eget bruk när jag följde med en reporter och en fotograf ut på ett uppdrag
Sedan jag kom till NWT så har jag verkligen haft både toppar och dalar. Jag har gått från att vara helt säker på att jag kan göra det här till att tycka att jag är sämst i världshistorien - det här på bara två dagar. Ska bli spännande att se hur det här artar sig. Hur som helst så ska jag få göra mitt första skriva/fota jobb imorgon och jag är otroligt exalterad. Det är ju ändå det här jag vill göra. Skriva och fota!
Imorse var jag på ett jobb och fotade men det gick åt helvete, bilden får en rätt stor plats i morgondagens tidning så jag vet inte riktigt hur jag ska känna, just nu är det bara roligt att se sitt eget bli publicerat.
Mestadels av den resterande tiden har jag småpratat med fotograferna på redaktionen och försökt suga in alla tips de har, sen har jag också fått följa med ut på några jobb enbart för att se hur de jobbar. Jag känner mig lite som en svamp just nu som verkligen försöker suga in allting som jag kan ta lärdom av.
Mestadels av den resterande tiden har jag småpratat med fotograferna på redaktionen och försökt suga in alla tips de har, sen har jag också fått följa med ut på några jobb enbart för att se hur de jobbar. Jag känner mig lite som en svamp just nu som verkligen försöker suga in allting som jag kan ta lärdom av.
Där solen alltid skiner
Nu är jag på plats i Karlstad för två veckors praktik på NWT. Jag är egentligen livrädd för att göra bort mig men också peppad på att verkligen få komma ut och pröva på att jobba på att jobba som journalist på riktigt.
Bildens själ
Jag brukade tycka att retusherade studiobilder var någonting lite extra, någonting som jag gärna vilade mina ögon på. Men sedan jag börjat plugga här uppe i Sundsvall så ser jag verkligen inte meningen med dem. Missförstå mig rätt. Det kan fortfarande vara så att man tappar andan när man tittar på en uppställd studiobild men då måste det verkligen vara någonting extra, något som man inte sett förut. Annars blir det lätt så själlöst, så fejk. Bilden lever inte.
Bilder där människor däremot gör saker de normalt skulle göra, i sin egen miljö. Människor som visar känslor just eftersom att de är så de känner på riktigt blir så mycket djupare. De tar tag i mig på ett helt annat sätt. Jag vet inte om det är inarbetat, en vanesak eller om jag helt enkelt bara ändrat uppfattning.
Jag vet att människor runt omkring mig inte uppskattar det här eftersom jag gärna tar bilder när de visar känslor, när de till exempel ler och skrattar. Jag älskar känslan i bilden men de kan tyvärr lätt klaga på att de inte känner sig så vackra på de bilderna.
Här är ett exempel på en sån bild jag menar. Är inte bilden underbar för att min lillebror och min mamma ser så otroligt lyckliga ut? Sen är det kanske inte den mest fagra bilden på någon av dem, men det är mänskligt
Eyes of an angel
En grekisk katt som gillade att kurra utanför vår balkong på Skiathos
När fantasin skenar iväg
Det var längesen jag skrev. Jag menar på riktigt skrev. På det sättet som jag vill skriva på. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så.
Jag lovade mig en gång att jag skulle skriva en bok, att jag åtminstone skulle börja. Har jag det? Nä. Jag menar, jag har börjat på många böcker men jag har aldrig kommit längre. Kanske är det bra. Hade jag skrivit en för ett par år sedan så hade det förmodligen blivit en sliskig tonårsroman som jag sen hade skämts över.
Jag har lovat mig själv att jag en dag ska skriva en bok och det står jag fortfarande fast vid. Det är bara det där med att få arsle ur vagnen och sen hålla det borta från att hamna där igen.
Att sakna
Gah så underbart med lite ny design till bloggen. Kommer förhoppningsvis få mig att bli lite mer sugen på att blogga. Webbdesign är ju så otroligt kul. Tror det är en av de få grejer som jag kan pilla med utan att få tokpanik när det inte riktigt går som jag vill. Jag har fortfarande inte fått headern att bli centrerad. Men men, vad gör väl det om 100 år.
Praktiken närmar sig med stormsteg och det är med skräckblandad förtjusning som jag ser på den. Jag är så otroligt taggad och hoppas att jag kommer få göra några saker i alla fall. Hur som helst så kommer det bli väldigt lärorikt, all erfarenhet är bra erfarenhet.
Det som gnager på mig just nu är att jag verkligen längtar hem. Jag vet inte om det är för att jag vet att jag snart ska få komma hem eller om jag varit borta från Stockholm allt för länge. Jag saknar mina föräldrars varma famnar, den aprikosa soffan, till och med min lillebrors bröl.
Snart Stockholm, så ses vi igen
Jennifer krigar på trots funktionshinder
Swish
