Therese Loberg

Coming out of my cage, And I've been doing just fine, gotta gotta be down, cause I want it all.

Happ, så har det gått ännu en dag och visst är man ledig imorgon, helt jävla underbart, ännu härligare med lov nästa vecka.
Hmrf, veckan problem är att jag har en vän från Helsingborg på besök här i Stockholm, känns ju som om att jag borde ta tillfället i akt och träffa honom. Kan bli trevligt, men var ett tag sen vi sågs. Allting var så annorlunda då. Vi träffades på charter i Bulgarien liksom, känns ju som om att det är lite skillnad på att träffas i Sunny Beach och Stockholm.

Vet ni vad det är som tar mig igenom dagarna? Jo att jag är så jävla bra på att tänka positivt, jag försöker alltid att se allting ur den positiva synvinkeln, jag förstår inte hur man orkar ta sig igenom dag för dag som pessimist. Jag är verkligen så jävla bra på att vara positiv, jag kan vara hur ledsen och nerslagen som helst, ändå kan jag försöka få något positivt ur det hela. Det är inte alltid så lätt, men det fungerar. Så kom igen mer positiva tankar åt folket!

Ikväll är det säsongspremiär för Ugly Betty, missa inte det. kl 20:00 =)

Kramar // ThereseLo

japp, det är hemskt, men det finns stunder då jag saknar dig.  Då var det sagt. Jag ska inte förneka det.

Här sitter jag då, jag bara längtar efter att det knäppa programmet Gynekolog bla bla på 1an ska börja, kl 20:30. Förra gången satt jag och skämdes igenom hela programmet, den som har gjort det programmet måste ju verkligen ha en skruv lös, det handlar om en gubbe som är gynekolog och alla runtom omkring honom är jätte knäppa och är otrogna hit och dit, och en tant satte sig på en spegel och onanderade. Jag kan iaf rekommendera det varmt till er där ute som tycker att pinsamma filmer och serier är bra. Sådana fall är nog det här världsklass.

Så vaddå? den här dagen har varit precis som alla andra dagar, förutom att jag tror att jag har en liten crush on vår lärarkandidat, lite charmig är han nog.
Jag och min Josefin var inne i en målarfärg affär idag och jag hittade en tapet som jag verkligen skulle vilja ha som fondvägg, den var vit med glänsigt silvertryck på, låter lite konstigt, men den var jätte fin. När vi skulle gå frågade den yngsta killen som jag tror har gått i min skola om vi hade hittat något. jag hade mycket stor lust att säga.
- Ja jag hittade dig, kom så går vi.
För han var väldigt söt.
Kolla nu börjar jag ju nästan tänka som en singel, det här går ju framåt ;D Snart kanske jag är en fulländad singel ändå.

Puss och hej / ThereseLo

Finns det någon kurs i hur man lär sig vara singel? För jag känner att jag inte är bra på det här alltså. Det är ju verkligen en helt annan värld. Jag känner mig som en missanpassad jävel som inte vet hur man gör. 

Japp, det är en Onsdag kväll, och här sitter jag. Full......
Kom nyss hem från falken, vi sjöng karaoke och jag tänker inte sticka under stol med att det lät förjääääävligt.

puss hejjj

Min helg har varit så galet superkul, så du förstår inte. I fredags började det med lite förkrök hemma hos min kära vän Josefin, vi var ett par tjejer som var otroligt taggade. Ett par drinkar och singstar sjungade senare vinglade vi alla in till stan, väl inne drog det in på Laroy. Vakten var superschysst och kom ihåg oss sedan sist och släppte in oss alldeles gratis trots att klockan hade hunnit blivit halv 1. Väl inne intog vi dansgolvet, och shejkade det som mamma har gett oss utav allt vi hade. Det var många som ville vara med i dansen, men vi föredrog vår egna lilla gemensamhet. Ett par drinkar senare så stod han bara där och tittade rakt på mig. Som sänd från ovan, jag hade sett honom förut på tv, men jag kunde inte ens tänka mig att han var sådär fin i verkligheten. Ögonkontakten vi fick fick honom att gå fram mot mig, allting tycktes röra sig i slowmotion. Han presenterade sig artigt trots att jag mycket väl visste vem han var, jag stammade fram mitt namn och råkade självklart ( som den klant jag är ) spilla ut min drink rakt över honom. Det tog inte många svordomar och förlåt för mig att inse att jag var totalt bortgjord, så jag la benen på ryggen och sprang därifrån så fort jag kunde utan ens ett hejdå eller vi ses.
Jag förbannade mig själv i några minuter tills drinkarna jag druckit tog överhanden, resten efter det där är bara en enda dimma.
In i dimman igen på lördagen efter, vi intog återigen Laroy. Väl där så träffade jag såklart killen jag råkat spilla drinken över, från ingenstans ryckte han tag i mig och frågade vad fan jag höll på med. Jag tittade på honom och undrade vad fan han höll på mig, jag hade väl sagt förlåt va?
Med ett stor leeende drog han tag i mig och kysste mig, utan förvarning. Jag och killen lämnade snabbt Laroy och åkte gick till hans vindsvåning på Östermalm, där vi hade gudomligt sex hela natten. Dagen efter hade jag lite dåligt samvete över att ha lämnat mina vänner ensamma kvar på laroy, men med tanke på att jag har träffat killen varje dag sedan dess så var det fan värt det.

Var det intressant det jag har skrivit? det klart som fan det var. Det beror på att allting ovan är en stor lögn. Sanningen som man inte vill läsa om är att min helg har varit meningslös och jag har knappt levt, allt jag har gjort är jobbat jobbat jobbat. Jag längtar tills nästa helg, då ska jag börja leva igen.

kramar / ThereseLo

Känns ju som om att min blogg har varit väldigt deprimerande nu på sista tiden, och det här inlägget kommer nog inte bli bättre. men man måste ju nå botten någon gång för att kunna komma upp igen eller hur?
Jag blir ju t.o.m mer deprimerad av mig själv, jag vet ju att jag inte borde sitta här,  utan jag borde ut och upptäcka världen, men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Känns verkligen som om jag når botten just nu, men hur långt kan man falla? jag bara faller och faller och det känns inte som om det finns någon där som kan ta emot mig.

Jaha så var man ute ur någons liv som man faktiskt trodde att man betydde något för, men det får mig ju bara att förstå att allt det här verkligen är över. Förut kändes det tufft att tänka på, men nu är jag bara lättad.
Trots att jag vetat att du och jag aldrig kommer att passa tillsammans så har jag fortsätt träffa dig iaf och hoppats på att jag kanske trodde fel, men jag var för blåögd. Min vilja tog över mitt förnuft. Men nu är allt över, och det är nästan med ett leende jag säger det.
Jag hoppas verkligen att du blir lycklig nu, men det känns hårt att tänka på att du ska bli lycklig med någon annan än mig, men det är så det ska vara. Jag kommer över det. jag hoppas att jag snart också kan hitta min lycka, för det var längesen jag kände den med dig.
Tatueringen du hade var en symbol på att du älskade mig, nu när den är veck förstår jag verkligen att du och jag aldrig var meningen. Men trots det så ska du veta; att jag kommer alltid att älska dig, alltid!

Många varma kramar // ThereseLo