hah
Mitt kärleksliv är och förblir ett jävla skämt!!
Paperworkkk
Fy och spy!
En riktig softis på insidan.
Smack sa det bara och flygfät tappade sina vingar och föll ner i juicedisken.
Jag tittade ner på den döda insekten och började fundera.
Tänk om insekter har känslor precis som oss? Tänk om den insekten jag precis har slagit ihjäl just hade fått en kull ungar? Tänk då på de små filurerna som ska få växa upp utan mamma eller pappa.
Jag tänkte på det flygfäet som hade blivit av med sin son eller dotter. Dessa tankar fick mig att tycka att jag var en hemsk människa.
Sen tänkte jag vidare på ett scenario där insektens vänner och familj satte igång för att leta efter honom/henne. Dom skulle ju aldrig någonsin hitta kroppen. Först och främst kommer inte en insikt in i en affär för att komma levandes ut och dom väl skulle lyckas ta sig in så skulle de aldrig hitta kroppen, för den låg väl gömd bland all juice. Familjen skulle få leva i ovisshet hela livet, inte veta vad som hade hänt med deras familjemedlem/vän.
Det var där någonstans bland alla tankar och all juice som jag insåg att jag hade gått överstyr. Det får fan finnas någon måtta på hur mycket sympati man kan känna.
En insekt har en mamma och en pappa, den har barn och någon som har fått barnen att komma till, men den har fan inga känslor!
Fuck it
Det är fan riktigt illa när man reser på sig för att göra någonting, och på den korta tiden som man har rest sig på har man glömt bort vad fan det var man skulle göra.
Feber, halsont och öronont.
Jaha så ligger man sjuk bara ett par dagar innan jag fyller 20. Ja, great. Jag är bäst. Det känns iofs som att jag kommer hinna bli frisk tills dess, men jag skulle bli så ledsen om jag inte hann det.
Sånt här spenderar jag iaf mina dagar som sjukling. Tittar på romantiska filmer. Det här är en av mina absoluta favorit kärlekscener.
Filmtipset
Ja, nu är det officielt. Jag har en ny favoritfilm.
En film jag skulle kunna tänka mig se varenda gång innan jag går och lägger mig. Jag såg den för länge sen på tv, och både jag och min mamma satt och log igenom hela filmen. När den väl var slut ville jag bara se den igen. Men den fanns inte att hitta någonstans, fanns inte att köpa och inte heller att ladda ner. Men nu har jag lyckats. Har äntligen hittat den, och det kommer kräva mycket för att jag ska skiljas från den!
Världens bästa film heter Stulet Hjärta (stolen women, captured hearts). Den handlar om en kvinna som blir kidnappad av indianer, som sakta men säkert blir förälskad i en indiankrigare. Låter otroligt klyshigt. Men den är bara så romantisk att jag lite i smyg önskar att jag blev bortförd och förälskad.
KBK!!
Igår hade jag, Martina, Mille och Amanda en trevlig liten barrunda på söder för att sedan hamna på favoritstället nr 1, Harry B James. Kvällen bestod bland annat av ett par öl, ett par jäger, en sjukt obehaglig människa som var mästare på att stirra och ragga och musikönskningar på samma låt minst 4 ggr.
De heta rockkillarna verkade dock ha blivit ivägskrämda eller hittat något bättre ställe att hänga på, tyvärr.
Fan vad bra han är, nästan, men bara nästan bättre än originalet!
Besviken
I have to face it. Jag har blivit utbytt. Hm. Så mycket var den vänskapen värd.
Flyr till andra sidan jordklotet. Jaaah
Så när jag betalt den första delbetalningen så finns det ingen återvändo. Då blir det till att fylla i 152536 papper och boka möte på amerikanska ambassaden! Ja, here I come.
Jag kommer sakna Josefin och min familj något fruktansvärt. Men det ska jag ju inte tänka på nu.
I måndags skaffade jag lite body art också, jag är riktigt nöjd. Den vanligaste reaktionen när jag har visat den för folk är
- Shit vad stor!
Men vad fan. Det beror ju på vad man jämför med. Allt är relativt. Jag tycker iaf att den sitter bra där den är och jag är hur nöjd som helst med den. Speciellt eftersom att den är en hyllning till min mormor. Jag vet att hon sitter där uppe på ett sött litet moln och vakar över mig.
WTF!!!!!!!!
Snälla snälla snälla. Kan någon berätta för mig att det här är ett skämt?!?!?!?!?!
och om det är inte är ett skämt så hoppas jag någon tar Kat Von D i örat, eller ruskar om henne riktigt ordentligt. Säger åt henne att skärpa till sig. Snacka om att gå från världens vackraste till att se ut som ett grottmongo. Whats up with the lips and the fucked up haircolor?
Riktiga Kat. Som jag vill se henne.
Some thoughts
En del blir bortrövade för att bli mördade, en del blir bortrövade för att låsas in och torteras, många av dem blir våldtagna. Man hör om det varje dag, läser om det i tidningar.
Man läser om tjejer som har varit i årslånga förhållande som sedan utan förvarning blivit torterade, lemlästade och mördade.
Samtidigt som man läser om det så tänker man tanken "något sånt där kommer aldrig hända mig". Jag kommer aldrig bli bortförd när jag är på väg till bussen, jag kommer aldrig bli inslängd i en skåpbil när jag är på väg hem från nattbussen. Min pojkvän skulle aldrig binda fast mig vid ett element och hugga mig ett tiotal gånger över hela kroppen, han skulle aldrig kväva mig när jag badar i badkaret.
Den brutala sanningen är ju den, att de här hemska öden måste möta någon. Offer möter sina mördare varenda dag. Offer som förmodligen har tänkt precis samma tanke som vi alla gör när vi hör om sånna här ofattbara händelser. Vi lever i en värld där det måste hända någon, någon måste bli offret.
Det är en sjuk värld vi lever i, och det är förbannat jävla synd....
11 september 2001
Jag minns precis vad jag gjorde den 11 september för 8 år sedan. Det är inte alls särskilt svårt för mig att minnas.
Jag och två tjejkompisar satt nämligen instängda i en mörk bastu med ett stort pappersark, ett glas och ett ljus och lekte anden i glaset. En av mina vänner håller glaset över det varma ljuset och när det blivit tillräckligt varmt så ger hon det till min andra vän för att viska i fråga i glaset. Hon viskar tyst i glaset:
- Kommer det att hända något hemskt idag?
Och ni som har spelat anden i glaset vet att man inte på något sätt får fråga frågor som kan få anden arg.
Min vän ställer sen ner glaset på pappersarket och vi sätter varsitt pekfinger på ovansidan av glaset.
Sakta, precis som om någon flyttar på glaset så börjar det röra på sig. Det åker sakta runt ett tag, över halva bokstäver men tar sedan fart mot rutan JA, där den stannar.
Min vän som frågat frågan tittar upp på oss, i blicken syns rädsla.
Plötsligt hörs ett skrik från vardagsrummet,
- Jennifer, jennifer! Kom det har hänt något hemskt.
Som skjutna ur en kanon springer vi ut ur bastun för att se vad som har hänt. Jennifers pappa sitter framför tvn, där de hemska bilderna på flygplanet som flyget in i World trade center visats.
Senare under dagen berättar min vän vad hon hade frågat i glaset, som de rädda små tjejerna vi var så hade vi dåligt samvete ett bra tag. Vi tog på oss händelsen helt totalt. Men idag vet jag ju att det absolut inte var så. Vi roade oss ju bara med lite spänning.
Det är kanske inte så konstigt att jag minns vad jag gjorde den 11 september. Men frågan är, vet du vad du gjorde den dagen?
¨
Girls night out
Bilder från i lördags, tjejmiddag och sen utgång. Mycket bra
Repeat.
Frågan är då, var det en bra låt som man lyckades lyssna sönder, eller var det en låt som egentligen inte var så bra, som man genom många lyssningar insåg låtens alla fel?
Some good changes
Jag tror att idag är en sån där dag när jag får sitta som möjligt i kassan, blä. Jag längtar redan tills den är slut. Då ska jag träffa Renee för lite mat. mys.
Jag håller tummarna för att det här blir en bra dag.
Som ni ser har jag ändrat lite i designen på bloggen, tyckte det var dags att rycka upp bloggen och få den att se lite mer positiv ut. För jag tänkte ryckas upp som person också. Alltid ett steg på vägen.
Peace out.
Im the fucking greatest
Idag var den dagen jag bestämde mig för att börja äta nyttigare, det var också den dagen jag ett par timmar senare gick ner till Ica för att köpa lite godis. Jag är helt enkelt bäst!
Over to the dark side again
Jag efterlyser någon som kan få mina skrattgropar att synas. Någon snäll och omtänksam att dela lite tid med för att få mig på bättre humör. Jag behöver det verkligen, verkligen just nu...
Dom säger ju att om man inte har tur i kärlek så har man tur i spel. Frågan är vad fan jag fick tur i? fan..
I hate everything about you, why do i love you?
Idag har jag varit på rätt uruselt humör hela dagen. Vet fan inte riktigt varför. Jag antar att man har sånna dagar ibland. Då vill jag lyssna på sånt här: Sick puppies - You'r going down. <3
Sen saknar jag mitt långa hår, jätte, jätte, jätte mycket.. Så fort jag får tillbaka lite längd så åker det på igen. Kanske lite lugg också. Intresseklubben antecknar, right?
Just insecure, broken and unhappy..
Idag när jag satt för mig själv på tunnelbanan så kom det fram en alkis och satte sig bredvid mig, förstörde mitt lugn och min bra musik jag hade i öronen.
Suck tänkte jag när han började prata med mig, det här kommer att bli en lång resa.
Alkisen håller i en inslagen blomma och börjar plötsligt med all kraft att slita upp pappret, han räcker fram blomman åt mig så jag ska se den. Det är en ful liten röd blömma som mest ser ut som plast.
- Skulle du bli glad om du fick en sån här blomma?
- Javisst skulle jag det, svarar jag utan att ljuga. Gesten av att få en blomma gör alltid en tjej glad
- Bra, du vet vi killar är alltid så osäkra. Han klappar ömt sin blomma.
Jag ler lite och tittar åt ett annat håll för att markera att jag inte har någon vidare lust att prata vidare med honom. Varpå alkisen utbrister
- Jag har så ont i själen vetu. Han vrider på sig som i smärta.
- Döden gör så ont. Så går man på begravning, och där dricker man sig aspackad, och då mår man bara ännu sämre i själen. Döden är så otäck.
Jag kan inte låta bli att känna medlidande med alkisen. Han är ju bara en osäker, olycklig och trasig person som försöker dämpa all sin smärta med alkohol. Vem som helst kan ju hamna där.
Någon man känner just nu i livet kommer säkert att hamna där. På en bänk, utan hem och alkoholen som bästa vän. och om man har tur, en och en annan alkisvän också. Det är hemskt hur lätt ett liv kan gå utför och hamna där.
Jag har fått mig en tankeställare. Helt klart. Jag säger som alkisen sa till mig innan han gick av på sin station.
- ROCK ON!
Det ska jag tamejfan göra, man ska göra allt man kan med sitt liv. Det ska jag..