Therese Loberg

Igår var vi och shoppade i Karlskrona, kan ju säga att det var ganska så mycket större utbud där än vad det är i lilla Karlshamn. Karlshamn duger, men inte om man jämför med Karlshamn.

Det blev en det shopping och jag var lycklig som en spelman där ett tag. Vi hittade en jätte rolig inredningsbutik där jag hittade massor av fint. Måste tillbaka dit snart igen när jag har mer pengar.

Dessa två införskaffade jag mig därifrån. Super nöjd.

Just nu lyssnar jag på pirat låtar för att tagga inför kvällen. Kvällens tema på .kauren är pirates vs. ninjas. Det kommer nog bli hel festligt. Tagga!

 

 

 

Varför är det så jäkla svårt att ta sig i kragen, sätta sig ner och skriva en novell? Jag älskar ju att skriva noveller, varför slänger jag mig inte över den här uppgiften. Nu blir det att tvinga sig till att börja - och det känns ju inget vidare kul.

Man får veta mycket av att gå till frisören i Karlshamn. Förut låg det tydligen en frisör nere vid stationen, källaren användes tydligen som bordell. ?!?! Inte visste jag att även sådant händer i lilla, oskylda Karlshamn?

Frisören jag var hos ligger precis vid ett sjukhus och hon har utsikt över pyskavdelningen. Hon brukar se folk som gör henne mörkrädd, som hon undrar varför i helvete de är ute och springer runt när dem borde sitta inlåsta. Japp, helt plötsligt känns Karlshamn väldigt säkert....

Håret blev bra btw, skönt. Slipper man ha ångest.

Nu ska jag snart till frisören. Blä, jag hatar att gå till frisören. Jag är alltid så jävla nervös att jag ska få organget hår och sen att dem klipper av mig hela håret. Det vore ju en mardröm :(

Får se fall jag kommer hem såhär?

Det har hänt någonting med mig. Jag har blivit tant. Kan inte gå in i en affär, se fina blommor och låta bli att köpa dem. Idag kom jag hem med en bukett liljor (100% rosa den här gången) och en murgröna. Hm. Tror någon måste skärpa sig. Tror min mammas gener börjar titta fram ännu mer än vad dem redan gör.

 

<3

 

Och så var det tydligen helg helt plötsligt. Helg tis-mån, det är ju inte direkt fy skam. På något sätt känner jag mig redan lite rastlös, det är ju lite knäppt. Men jag gillar att ha många järn i elden. Det bara är så. Man behöver inte tänka så mycket då och det gillar jag. Det är lite av en försvars mekanism. Har man saker att göra hela tiden kan man pressa undan sånt som känns jobbigt.

Men livet leker, det gör ju det. Jag älskar mitt liv i Karlshamn, det känns bara lite tomt ibland. Jag saknar er alla hemma.

Imorgon ska jag till frisören, får se fall dom lyckas förstöra mig totalt. Herregud, det hoppas jag inte.

Skrattgropar är från början en missbildning, visste ni det? ;)

Idag har det vart en jäääävligt bra dag. Ja jag vet, mitt humör går upp och ner. Jag förstår att ni undrar vad det är för fel på mig. Jag kan ju säga att jag funderar på det också, varje dag ;)

Dagen började med en purken lektion om grunderna i photoshop. Det kändes som att de flesta redan visste det som våra lärare krigade igenom för att försöka lära oss det. Bra jobbat men kanske inte det roligaste jobbet kanske. Att försöka lära en hel klass något dom redan vet. Men, men.

Sen blidde det en 3 timmars föreläsning, den var tydligen enbart obligatorisk för oss Bild 1or. Alla andra fick välja själv om de ville gå eller inte. Föreläsningen i sig var väldigt intressant, den handlade om sociala medier och föreläsaren visade en video på en bebis på 11 månader som visste hur man låste upp en iPhone.

Men som de flesta av oss människor så verkar varken jag eller mina klasskompisar klara av speciellt lång tids bombadering med information, så eftersom de flesta hade med sig datorer så drogs det igång en stor skypekonversation, en del till och med med video.

Ungefär därifrån någonstans så gick det enbart utför. Halva Bild 1an låg tillslut i garv längst bak i salen. Det gick liksom inte att hålla sig. Resten runt omkring tyckte inte det var lika roande, det märktes på alla arga blickar, förlåt alltså. Men jag trodde jag skulle explodera.

Vad gör man liksom när man är trött som faen och föreläsaren visar något sånt här? Viker sig i skratt såklart!

Vet inte vad jag pysslar med alls. Är så vilsen, har helt tappat vägen. Vet inte hur jag ska hitta tillbaka, jag ser bara grenar, träd och hinder, har helt gått vilse. Utsidan visar ett lugn, men inuti är det panik. Alla mina organ skriker. Hur fan blev det såhär?

(bild snodd från google)

Det har varit en händelsrik helg vilket resulterade i att jag och Izabelle lyckades sova till klockan halv 3. Då är man trött. Jag känner mig inte direkt utvilad, men men. Det är smällar man får ta.

Igår var vi på Kna, Kauren i Karlskrona. Brutalt stort och nice, två barer och ett stort dansgolv där man kunde svänga sina lurviga. Vi Karlshamn bor ägde i vanlig ordning Karlskrona borna, Karlshamn är helt enkelt bara mer fest.
Jag hade jätte roligt så jag skulle mer än gärna åka dit snart igen.

Ja juste, jag kanska skulle uppdatera om mina tidigare inlägg. När jag skrev var jag ganska upprörd och känslig så jag har tagit i från tårna. Men jag känner lite så. Jag går nog kvar här, men jag kommer söka vidare. Kommer jag in på mitt första hands val då, ja då blire att ta mitt pick och pack och flytta. Jäbb, jäbb.

Jag vet inte vad jag håller på med. Jag vet ju att det här inte är min grej egentligen. Min grej är skrift. Vem försöker jag lura? Vad håller jag på med? Vad försöker jag åstadkomma?

Jag funderar på att hoppa av, att åka hem. Söka nästa termin och göra det jag alltid trodde att det var meningen att jag skulle göra : Journaltistik. Vet inte vad jag håller på med.

När man var liten var allt så bekymmerslöst. Ta en händelse i mitt liv som exempel: Det hade flyttat in en kille i samma ålder som mig och min bästa vän/grannes ålder. Han var en riktig charmknutte och jag tror att det var många som var lite förtjusta i honom, speciellt jag.

Så en dag frågade jag min bästa vän/granne. "Är du kär i honom"? Vilket jag fick till svar, "Jag vet inte, är du"?.
Jag sa ju som det var att ja jag var nog kär i honom varpå min bästa vän säger "Okej, Ah men då är jag också det". Sen fortsatte vi leka. Det var inte konstigt, inte konstigt alls. Det var rentav kul.

Om någon av mina vänner skulle vara kär i samma kille som jag idag så skulle det ju vara fruktansvärt jobbigt. Fyfan vilket jävla kaos det hade varit. Nej, det var helt klart lättare när man var barn. 

(bild snodd från google)

Det spelar ingen roll vilka ansiktsdrag du har, vilken frisyr du har eller hur du klär dig. Det det handlar om är personkemi, det handlar nästan alltid om personkemi...

(Bild snodd från google)

Liljorna i mitt rum luktar helt underbart. Det luktar till och med ända ut i hallen även fast det är en stor ståldörr emellan. En del hade väl fått ont i huvudet, men jag bara njuter.

Mitt skal till min dator har efter många om och men äntligen kommit. Jag har inte bestämt mig om det är snyggt eller inte, men det är annorlunda - och jag gillar annorlunda.

Tänk där, när man sitter på sin ålders dagar, gaggig i sin gungskol. Tänk om man då ångrar allting man någonsin gjort. Tänk om man ångrar stora livsbeslut och händelser. Det är nog det värsta jag skulle kunna tänka mig. Sitta där, inte så lång tid kvar och leva och bara ångra gärnet att man inte gjorde saker annorlunda. Jag ska sträva efter det i hela mitt liv - att alltid försöka agera med hjärtat. Jag tror det blir bäst då.

(det är lite rödare i verkligheten)

Här sitter jag i köket. Det gick precis förbi ett creep och kollade mig rakt i ögonen, släppte inte mitt ansikte med blicken innan han kommit ur syn från fönstret. FY. Vem vill ha någon instirrandes? Inte jag! Gå och göm er creep!

Så vad gör man när man har tråkigt? Jo, man photo boothar lite. Alltid lika underhållande. Iaf för någon som är fåfäng, ja jag erkänner.

Förresten har ni tänkt på hur min rubrik på inläggen nästan aldrig direkt passa ihop med texten? Det finns en logisk förklaring till det. Jag lyssnar alltid på musik när jag bloggar och jag lägger alltid upp den senaste texten jag hört i rubriken.

 

Haha ledsen för bombningen av foton, kunde inte bestämma vilka jag skulle lägga upp. Men den här bloggen handlar ju trots allt om mig.

Liljorna jag köpte igår i hopp om att dom var rosa var tydligen gula. Jävla skit. Jag känner mig ganska lurad faktiskt.

Jag vinkade precis av Izabelle som ska åka hem till Sthlm över helgen, i bakgrunden lät en av backstreet boys sorgliga låtar, kommer vara ensamnt här utan henne.

Jag ska väl börja tagga till inför mitt besök som kommer ikväll och stannar tills på tisdag. Min pojkvän. Vi har inte setts på 3 veckor idag. Sjukt vad tiden har gått fort, liksom sprungit iväg på något sätt. Jag har liksom haft fullt upp hela tiden.

Idag hade vi presentation inför klassen IGEN, alla var så otroligt duktiga och man fick se att det finns många som redan har grova färdigheter. Det är coolt att se och man blir inspirerad.

Min presentation gick väl sådär. Jag pratade utan att kolla i några papper, vilket är jävligt stort för mig. Det råkade visst resultera i att jag försökte stå lite gömd bakom ett bord. Min lärare förstod inte att det var osäkerhet och nervositet så istället fick jag en liten halv utskällning för att varit för bekväm. Ja, ganska frustrerande när man inte får förklara sig heller. Det är grejen med kritik tydligen, att man ska säga tack och ta in den, uttalar man ordet "men" och försöker förklara sig, ja då är man ute på jävligt hal is.

Det är alltså en jävligt lugn helg som väntar, det blir nog bra att få vila upp sig lite.

Bild från julafton. Jag saknar mitt långa hår och lugg. Man skulle kanske börja fundera på att skaffa sig det igen. Hm

Jag tycker det är feta vuxenpoäng att passa på att handla någonting bara för att det är extra pris. Idag köpte vi en tvål bara för att det är billigt. Jag råkade även köpa rosa liljor, jag kunde liksom inte riktigt stå emot. När dom slår ut kommer hela mitt rum dofta helt underbart, jag tror det är vuxenpoäng på den med : Att inte kunna stå emot att handla blommor. Vad hände??

Idag har jag invigt min lånekamera. Jag är kär, verkligen. Tänker aldrig lämna ifrån mig den! Vet att jag måste, men jag vägrar! Hade tänkt mig att jag skulle gå ut och fota lite kyrkogård men såklart så satte regnet stopp för den idéen, IGEN! Så jag fick improvisera och fota lite hemma. Tur att man äger en orkidé.

Idag har jag fått lära mig att det är pansarhajen som är anledningen till att vi kan ha samlag. Tack pansarhajen, jag är dig evigt tacksam.

Jag har fått stå upp och pratat om något jag inte hade en jävla aning om, tråkigare sak får man ju leta efter att göra, tur att jag hade ett par fina tjejer i min grupp som gjorde allt roligare.

Imorgon är det ledig dag, woop woop. Ska bli otroligt skönt att få sova ut!

 

Två bilder jag tog idag.