Ja tack
När allting är lite trist, grått och tråkigt så kan jag ju alltid tänka på att jag ska hit i augusti. Då känns allting med en gång lite lättare.
Blä
Livet känns så jävla tråkigt just nu. Inte mycket att se fram emot på väldigt länge och det känns som att jag inte har en sporre till att göra någonting. Att gå från arbetslivet - något man verkligen tycker är kul, till förberedelser inför en c-uppsats är värre än jag någonsin kunde tänka mig.
Jag visste att det skulle bli hårt, men kom igen. Jag vill knappt gå upp ur sängen på morgonen, det känns liksom inte värt det. Buhu. En sån där tråkig svacka kan man väl kalla det här. Jag hoppas verkligen att jag kommer ur det här snart. Att fokusera på ljusglimtar har aldrig någonsin varit så svårt.
Än en gång kommer jag på mig själv att inte skratta där jag brukar. Jag är en tråkigare version av den jag brukar vara helt enkelt och vem gillar att känna sig tråkig? Pallar inte.
Det där med att börja på något nytt
Varför är det så otroligt svårt att börja på saker och ting? Det spelar ingen roll hur pepp jag är på att börja, det går inte ändå. Det är som att jag är rädd för vissa saker. Jag har ju länge velat skriva en bok och äntligen har jag en klar idé framför mig.
För någon natt sen kunde jag inte ens sova för att jag var så pepp på idén till den här boken. Nu kan jag inte ens få mig själv till att öppna dokumentet, det måste ju vara något fel på mig. Tror jag att ett monster ska komma ur datorn och äta upp mig?
Du vackra stad. Del V
En annan dag startade vi med att bege oss till en marknad. Jag höll i kartan som en riktig turist men vi hittade dit. Mycket roligare med karta än GPS, känns mer på riktigt. Egentligen la mamma över hela ansvaret att hitta på mig vilket jag faktiskt klarade över förväntan. Det kan man inte tro va...
Marknaden var vad man kan kalla - en riktig flopp. Det såldes häxor som blinkade och skrattade djävulsk. Riktigt obehagliga.
Till luncnen tog vi en en rejäl öl som gick på under 10 kronor, inte helt fel.
"Det dansande huset". Den som byggde detta hus måste ju vart hög på droger.
När vi var i Prag var det den varmaste perioden de haft på väldigt länge. 37 grader mätte termometern och svett flög från mig åt alla håll. För att pausa i värmen satte vi oss på en båt för att svalka gommen med iskaffe.
Karlsbron
I Prag får det drickas på offentlig plats. Köp en öl, slå dig ner i en ring på torget med alla dina vänner och bara ha det gött. Synd att Sverige inte kan ta efter lite mer av det beteendet.
Du vackra stad. Del IIII
Vi fortsätter med bilder. Den här killen tyckte jag lite extra synd om. Jag har funderat många gånger på hur jobbigt det måste vara att vara cykeltaxi och så slänger vi på en hajdräkt på det och sådär en 37 plusgrader. Herrejisses, eloge till honom. Jag hade tuppat av.
Här har vi då sjävla hjärtat av gamla stan, torget.
Mamma återhämtar krafter och värmer sig lite i solen (vilket absolut inte behövdes för att hålla sig varm)
Jag kommer inte ihåg vad den här kyrkan hette men det sägs att den har inspirerat Disney i sina filmer.
Torget i gamla stan. Jag tycker arkitekturen är jättefin, vad hade inte jag gjort för att få bo i ett sånt här gammalt hus med fina fönster?
Det var dags att ta sig upp i en kyrka för fin utsikt. Det var många trappor att gå i om man säger så för mamma vägrade hissen.
Mååååååååånga trappor.
Väl uppe fick man lön för all möda.
Torget och Disneykyran igen.
Torget.
Du vackra stad. Del III
Som det märks är Prag en så fantastiskt vacker stad så det var svårt för mig att inte föreviga ögonblicken med min kamera. Så det blev en hel del bilder. Första kvällen åt vi middag på en populär vegetarisk restaurang, kanske lite väl populär eftersom vi fick sitta i hallen och äta. I själva restaurangdelen fanns det stjärnor i taket.
Resten av kvällen gick ut på att vandra omkring och suga in dramatiseringen av en solnedgång i Prag. Jag låter bilderna tala för sig själv men varnar de som tycker guldigt motljus är lite för klyschigt.
Karlsbron
Karlsbron
Karlsbron
Mamma
Karlsbron är full av olika statyer som betyder olika saker. Det sägs att en del ska man ta på för att få lycka eller så får man önska sig något.
Utsmyckning av balkonger var populärt
Mamma njöt av den låga solnedgången
Prag
Prag
Prag
Prag
Du vackra stad. Del II
Efter mycket pustande i värmen kom vi till slut upp till St Veitskatedralen. Alla kyrkor jag någonsin varit i kan kasta sig i väggen.
St Veitskatedralen
St Veitskatedralen
Jag har aldrig någonsin tidigare sett en så vacker kyrka. Fönstren var helt fantastiska och jag nästan tvungen att kippa efter andan. Nästan så att jag blev religös.
St Veitskatedralen
St Veitskatedralen
St Veitskatedralen
Efter besöket i kyrkan gick vi till några andra hus som skulle vara roliga att se, dock var det en rejäl flopp, men ljuset var fint.
Det skulle vara som en gränd med gamla hus men efter att ha sett all annan arkitektur i Prag så gick det liksom inte att jämföra.
Vi gick även på museum för gamla kläder och tortyr.
På vägen tillbaka till hotellet passade vi på att fylla på energin med potatis som smakade lite som chips. Mamma var glad som ni ser.
Du vackra stad. Del I
I juli bjöd mina fina mamma mig på en långweekend till Prag. Jag har aldrig varit där tidigare och hade inga som helst förväntningar på hur Prag skulle vara. Däremot var jag förväntansfull och glad, mamma med.
St Veitskatedralen som vi var på väg upp till, under ligger slottet.
Den berömda bron karlsbron i ett disigt och molnigt Prag.
Det gamla hotellrummet var mer än vad jag hade kunnat drömma om. Jag föll pladask för de stora fönstren, höjden och bjälkarna i taket, inredningen. Hade jag haft en likadan lägenhet hade jag aldrig gått därifrån.
Mamma var inte heller helt missnöjd.
Utsikt från slottsgården.
Efter vi checkat in tog vi oss upp vid slottet för att titta på utsikten och alla vackra ting som fanns där uppe.
Slottet var omringat av en fin park och rosa blommor.
Utsikt från slottsparken
Utsikt från slottsparken
Vi åt lunch vid ett café precis vid en tunnelbanestation och jag åt pannkaka. Fortfarande ett barns smaklökar, jag vet.
Det var inte bara jag som hänfördes av de vackra husen som Prag har. Jag älskar gamla hus och vackra ting så Prag är garanterat en stad för mig. Att många hus är pastellfärgade gör inte heller saken värre...
Bara på vägen upp till slottet såg jag säkert fyra bröllopspar som tog sina bröllopsbilder. Man kan nog säga att Prag är en romantisk stad.
Bjälkarna i taket i vårt hotellrum var inte raka och har många år på nacken. Vilket jobb det måste varit att måla mönstren, det gjordes nog inte på en dag.
Vattenskidor, kräftcupen
Jag är alltså åter på plats i Borås. Det blev lite tidigare än jag någonsin kunnat tänka mig. På måndag kommer jag dock tillbaka till Sthlm. I går var jag och sportreportern Jonas Möller från BT på en tävling i vattenskidor. Vi spenderade helt klart mer tid där än vad jobben brukar få ta och det var väldigt skönt att få låta det ta lite tid.
Jag hade aldrig sett en tävling i vattenskidor förut så när Gustav Wadström helt plötsligt gjorde två volter fattade jag ingenting. Jag stod nog med munnen öppen och bara gapade, hur tusan går det till?
För tidningen följde vi Ingmar Persson som startade Ambjörnarps vattenskidklubb år 1973. Han är 64 år och tävlar fortfarande.
Ingmar jublade när han på andra försöket satte alla sina trick. 64 år ja, men inte stoppar det Ingmar.
Borås Djurpark
Bara för att ni fått vänta så himla länge ska ni få en rejäl bildbomb i dag. Jag har verkligen haft 0 inspiration till att ta tag i någonting som har med foto att göra. Inte ens bilderna från Prag som var fantastiskt vackert har jag orkat ta tag i, men det kommer. Jag lovar.
I slutet på mitt sommarvik gjorde jag ett reportage på Borås Djurpark och det publicerades i måndags, så det tänkte jag visa er nu. Jag var där en hel dag så det blev ju en del bilder och jag hade kunnat skriva en väldigt mycket längre text. Själva grejen handlar om djurskötarna så även om jag hade kunnat fota djur hela dagen så fick jag försöka undvika det.
Såhär blev det alltså i tidningen. Jätteroligt att se något man gjort alldeles själv ta form. Dock är jag lite besviken på val av dragarbild, det var inte min favorit. Samtidigt som jag förstår att det inte finns plats för hur många bilder som helst. Här under har jag lagt upp några av de bilderna som inte kom med och jag låter dem tala för sig själv.
SM i simning
Jag skriver ju ganska om saker som är svåra här i bloggen, jag har tidigare klagat på hur svår det är med sport överlag, men speciellt basket. Jag har hittat sporten som går fort upp på min lista över den svåraste. Simning, jävlar.
Förra veckan var det SM-veckan i Borås och jag skulle åka och följa den här killen, Adam Paulsson, som sen tog SM-guld i 1500 meter fritt.
Jag har nästan aldrig ens tittat på simning, så jag var ganska lost när jag kom dit. Jag hade ingen aning om vart jag skulle stå för att ens få en bild med en simmare på, och inte bara vatten.
Här pustar Adam Paulsson ut efter att han vunnit, inga jubelrop, han var säkert för slut för det.
Det var gladare miner när han hade fått pusta ut och ta på sig torra kläder.
On and on
I går var det dags för Agnes på scen på Borås sommartorsdagar. För er som inte vet vad det är så är det olika artister på scen mitt i centrala Borås varje torsdag. Det drar mycket folk och staden liksom lever upp.
Jag jobbade inte, så jag orkade liksom inte riktigt ta mig in i massan så nöjde mig med bilder på håll.
Sjunga kan hon ju den där damen, snygga ben hade hon också.
Världens under
Har ni sett vilket litet charmtroll Elles och Jens, Klara är? Det är så stort hur två personer kan skapa något så vackert.
När de här bilderna är tagna stod både jag och Tessie lutade över henne och sjöng lite visor för att få henne att le. Därav den skeptiska blicken skulle jag tro, vi såg nog kanske lite för tokiga ut.
Bilderna är tagna på en filt i Tessies trädgård när vi fyra träffades för att äta lite god mat, bada och sola. Mycket trevligt.
Det här med gruppbilder
Här kommer ännu en av mina svagheter. Gruppbilder. Det är så sjukt jävla svårt att få en grupp att se bra ut tillsammans, inte obekväma liksom. Om någon är obekväm så smittar det så lätt av till de andra.
Här är iaf ett feministiskt punkband från Mark som heter Trampstamp. Jag träffade dem och gjorde en intervju som blev publicerad i dagens tidning. Otroligt svårt att göra en intervju med så många personer samtidigt, men Hey, det gick ju vägen ändå.
Snart är det jag som är kung
För er som gillar söta djur lika mycket som jag - Den här är för er.
Det tar stopp
Tydligen har jag tappat lusten till det här med fotografi. Eller inte att ta bilderna utan att redigera dem. Har jättemycket fina bilder som bara ligger och väntar på att sminkas till lite, men det känns inget roligt. Bu, behöver väl kanske en liten paus just från det. Det finns väl kanske en gräns på hur mycket foto ens liv kan handla om.
En har jag iaf lyckats få fram, enbart för att jag dör sötdöden lite. Däremot finns det ännu sötare som kommer någon annan gång när jag har lust. Ni får titta på den här så länge.
Jag var alltså på Borås Djurpark i helgen och de har tre små tussenussiga lejonungar. Tror jag stod och tittade på dem i minst en halvtimme när de lekte.
Den där styrkan
Det är så mycket om människor runt omkring en som man inte vet. När jag sitter här har jag brutit ihop minst en gång under dagen, men det är ingen som ser det på mig. Det är ingen som vet att jag är så känslig som jag kan vara ibland, att tårar ofta bränner under mina ögonlock även fast de inte borde göra det.
Så vad är det om människor man ser varje dag, men som man ändå inte känner, i alla fall inte på riktigt, som man inte vet?
Damen som välkomnar dig i entrén varje dag kanske gråter sig till sömns varje natt. Mannen du brukar handla av på ICA kanske inte står ut med sig själv, kanske enbart tänker på sätt så han ska slippa finnas.
Det är ingenting av det här som syns utanpå. Människan får aldrig bryta ihop, måste alltid visa sig stark, det spelar ingen roll i vilket sammanhang.
Ibland önskar jag att det var lite mer okej, inte lika tabu, att för en gångs skull bara kunna strunta i att visa sig stark. Att det går att bryta ihop och ingen skulle se på en som svag, ingen skulle tänka "herregud vad hon är känslig".
Fast hur hade det sett ut? Om vi alla gick runt och bröt ihop överallt. Jag vet inte, men vi skulle garanterat vara lyckligare.
// En text jag skrev för någon vecka sen som jag egentligen inte tänkt publicera. Men varför inte? Någonstans där har jag nog en poäng.
Det där livet som vänder.
För dagen sitter jag på BTs lokalredaktion i Kinna och jobbar som reporter. Det slog mig alldeles nyss hur livet kan ta en vändning bara sådär. För ett år sen hade jag ingen aning om att jag skulle spendera så här mycket tid i Borås, än mindre i Kinna och Svenljunga. Två orter som jag knappt ens hört namnet på innan.
Hade jag fått det berättat för mig för ett år sen hade jag kanske rynkat på näsan och tänkt "nä fyfan". Men det är inget fy fan här heller. Jobbet jag har just nu är fantastiskt, att få komma ut och träffa människor och få uppleva saker inte mångra andra får samtidigt som du får betalt för det. Det är inte fy skam alltså. Och Borås är jättemysigt.
Så nu sitter jag här i Kinna, en ort som inte är alltför stor. Lugnet ligger över redaktionen och allt ljud jag kan urskilja är trafiken som åker förbi utanför de stora fönstren. Jag gillar att skriva, älskar att skriva! och det är otroligt roligt att faktiskt få pröva på det på riktigt. Jag är väldigt ringrostig, men man måste ju börja någonstans.
Klassiska porträtt.
Här om dagen var jag och fotade Kristoffer Granefelt som ska planera event i Knalleland. (shoppingcenter i Borås). Ingen av dessa bilder gick i tidningen men de är mina favoriter.
Det har varit ont om porträtt från min sida på ett tag så det var riktigt kul att få göra det igen.
Inför ett bröllop
Dagen innan midsommar var jag och fotade ett par som skulle gifte sig på Midsommar. Grejen var att de skulle gifta sig unga, 22 och 25 år.
Det är verkligen svårt att försöka tvinga fram känslor. Jag är inte så bra på det. Egentligen är jag nog den där fotografen som hellre håller sig i bakgrunden. Flugan på väggen liksom.
