Therese Loberg

 

 

 

 

 

Jaha så sitter man hemma i Stockholm. Det känns både konstigt och bra på samma tid. Har umgåtts med min familj hela tiden sen jag kom hem, vi har ätit god mat och så har jag fått lite presenter. Mys :) Det är när man kommer hem såhär man verkligen förstår hur mycket man har saknat dem.

Jag tänkte börja med en ny kategori här i bloggen: fotografier. Tänkte väl försöka ladda upp så lite foton på facebook som möjligt för jag tänkte aldrig så långt att facebook faktiskt äger mina bilder. (det var en smart själ som påminde mig om det)

Imorgon blir det middag och lite utgång, jag är stoked! Kanske ses vi imorgon!

Kristofer har vart i farten, någonting som var jätte djupt blev precis helt ologiskt?

Jag har rivsår på hela rumpan, varför får man för sig att kasta sig i buskar när man druckit alkhol? Min rumpa mår inget bra idag, jag undrar då hur busken mår.

Ja som ni ser så mår inte busken så bra. En gång i tiden var den en perfekt häck!

JÄVLA SKIT!! Jag pratade precis med fotoansvarig på Expressen. Och varför i hela friden gjorde jag det undrar ni då? Jo för att vi har i uppgift i skolan att alla ska prata med ett varsitt företag och ställa några frågor och då valde jag expressen. En av frågorna var "om du skulle få utforma en utbildning till dina framtida anställda, hur skulle den se ut?"

Tror ni inte att han börjar med "ja det finns ju en utbildning i Sverige som vi tycker är riktigt bra, och det är mittuniversitets utbildningen i Sundsvall! FUCK MY LIFE!!!!! Sen frågade jag om praktik och tror du inte han svarar, "jo vi har ju två praktikklasser men dom är redan fullbokade av mittuniversitetets och nordens fotoskolas elever. Jag vill, jag vill, jag vill! Fan vad surt det känns att jag snubblade på mållinjen, jag måste söka nästa år igen. FML!

Igår var min födelsedag och det var en jävligt bra dag. På kvällen fick jag göra något som kändes väldigt mig. Jag, Sophie, Iza, Tobias och Kristofer lekte mörker kurragömma och även burken. Så inför mörker kurragömma klädde sig alla i svart för att synas så lite som möjligt och sen satte vi på lite läskig halloween musik. Inte mysigt, men brutalt roligt!

Vi hade inte druckit en enda droppe alkohol men det kändes som vi betedde oss som om att vi var fulla out of our minds. Vår häck mår inte så bra just nu eftersom att alla fick för sig att slänga sig i den? Så den är helt full med hål. Oops.

Nu är det alltså ett år kvar tills nästa födelsedag, då fyller jag 23 år. Herregud. Snart säger det väl svish och så är man 30 också. blö

Jag lagade även lyxmat, ceasar salad med räkor som jag hade lagt in i vitlök i citron dagen innan. Mums!

Kan inte koncentrera mig, sitter just nu på en föreläsning med klassen med en kille som pratar om ett medieföretag. Det är ju jätte intressant men jag kan inte koncentrera mig. Har inte sovit någonting för jag har vänt på dygnet. Jäkla skit.

Precis när jag var på väg att somna runt 3 sisådär så börjar ett kattskrälle att skrika utanför mitt fönster. Den som har hört en katt skrika, den glömmer inte det i första taget. Det låter så brutalt hemskt. Så jag vaknade ju till ganska bra.

Sen fick jag börja om från ruta ett med min sömn Det gick inget bra. Kan inte ha sovit mycket inatt alltså och till råga på det så vaknar jag av mig själv en kvart innan klockan ringer. Skit. Jag vet någon som kommer vara trött idag/kväll. Det är bara så värdelöst att det var tvunget att hända idag. 1. Det är min födelsedag, då vill man må bra, 2. Jag tycker att det föreläsaren pratar om är intressant och jag vill lyssna, men det går inte. Skit också.

 

Katten måst nog ha sett ut såhär när den skrek

 

Herre Jisses, gratulationerna har redan börjar trilla in på facebook. Jag hade ju nästan glömt bort det, jag fyller ju tamejfan år imorgon. Fan vad värdelöst, haha. 22 år, vem vill bli det liksom? Ingenting nytt alls.

Jag till Izabelle
- Nu är det dags!
- Va, ska vi äta lax?

Jag till Izabelle,
- Vad fan säger du? Ska jag ta hasch?

Fan vilken brutalt bra hörsel vi har båda två. tummen upp

Novellen är fortfarande inte klar. Fan vad dålig jag är. Det finns bara så mycket saker som distraherar liksom. Idag bestämde jag mig till exempelt för att städa istället för att skriva min novell, och när har det någonsin varit kul att städa liksom? Att skriva novell är kul, men det är själva måstet som gör att det blir tråkigt. Blö. Men nu får jag fan ta tag i det här med tanke på att den ska vara inne innan kvällen är slut.

Ikväll funderar vi på att leka mörkerkurragömma, vi gjorde det jämt i USA och det är ju typ brutalt kul. Hoppas det blir av för det vore verkligen helfestligt. Så man kan få bejaka sitt inre barn lite.

Ja nu blire att ta reda på disken och sen skriva novell!

Nu har jag bokat biljett hem. Jag är hemma fre-mån. Jag vet inte riktigt hur det känns. Men jag längtar efter mina vänner och min familj, så det kommer nog bli bra att komma hem en stund.

Igår var det Pirates Vs. Ninjas. Jag hade typ superkul. Det var jätte mycket roligt folk där, kändes som att alla verkligen var där. Vi hade tydligen varit 139 pers på vår lilla .kaur. På .Kauren blev det mycket shot, mycket dans och mycket bus, sen blev det dags för efterfest.

Innan .kauren hade vi en disco cook-a-long som sändes online. Det var också jätte kul, måste göras snart igen.

Så vi begav oss hem till Tobias, mycket trevligt men sen såg vi att det var lite folk utanför så vi bestämde oss för att springa ner till dom. Det var bara det att Tobias smällde igen sin dörr, utan att ta med sig en nyckel. Kvar i Tobias rum låg våra jackor och våra skor, även min mobil och såklart även våra nycklar till vårt rum. jahopp. Så där stod vi, sko och hemlösa.

Alldeles förkrossade blev vi, men vi hade trevligt ändå. Några timmar senare ,precis när vi börjat vänja oss vid tanken på att inte sova hemma så tittar jag i BHn där jag hade haft mitt betalkort/leg och där hittar jag även min nyckel.

"Izabelle, Izabelle, kolla vad jag hittat," sa jag och viftade med nyckeln. "Den låg i BHn, HAHA" Izabelle tittar i sin BH också och tror ni inte att hon också har sin nyckel där? Detta kan man kalla fail. HAHA.

Lite pirat var jag iaf.

Igår var vi och shoppade i Karlskrona, kan ju säga att det var ganska så mycket större utbud där än vad det är i lilla Karlshamn. Karlshamn duger, men inte om man jämför med Karlshamn.

Det blev en det shopping och jag var lycklig som en spelman där ett tag. Vi hittade en jätte rolig inredningsbutik där jag hittade massor av fint. Måste tillbaka dit snart igen när jag har mer pengar.

Dessa två införskaffade jag mig därifrån. Super nöjd.

Just nu lyssnar jag på pirat låtar för att tagga inför kvällen. Kvällens tema på .kauren är pirates vs. ninjas. Det kommer nog bli hel festligt. Tagga!

 

 

 

Varför är det så jäkla svårt att ta sig i kragen, sätta sig ner och skriva en novell? Jag älskar ju att skriva noveller, varför slänger jag mig inte över den här uppgiften. Nu blir det att tvinga sig till att börja - och det känns ju inget vidare kul.

Man får veta mycket av att gå till frisören i Karlshamn. Förut låg det tydligen en frisör nere vid stationen, källaren användes tydligen som bordell. ?!?! Inte visste jag att även sådant händer i lilla, oskylda Karlshamn?

Frisören jag var hos ligger precis vid ett sjukhus och hon har utsikt över pyskavdelningen. Hon brukar se folk som gör henne mörkrädd, som hon undrar varför i helvete de är ute och springer runt när dem borde sitta inlåsta. Japp, helt plötsligt känns Karlshamn väldigt säkert....

Håret blev bra btw, skönt. Slipper man ha ångest.

Nu ska jag snart till frisören. Blä, jag hatar att gå till frisören. Jag är alltid så jävla nervös att jag ska få organget hår och sen att dem klipper av mig hela håret. Det vore ju en mardröm :(

Får se fall jag kommer hem såhär?

Det har hänt någonting med mig. Jag har blivit tant. Kan inte gå in i en affär, se fina blommor och låta bli att köpa dem. Idag kom jag hem med en bukett liljor (100% rosa den här gången) och en murgröna. Hm. Tror någon måste skärpa sig. Tror min mammas gener börjar titta fram ännu mer än vad dem redan gör.

 

<3

 

Och så var det tydligen helg helt plötsligt. Helg tis-mån, det är ju inte direkt fy skam. På något sätt känner jag mig redan lite rastlös, det är ju lite knäppt. Men jag gillar att ha många järn i elden. Det bara är så. Man behöver inte tänka så mycket då och det gillar jag. Det är lite av en försvars mekanism. Har man saker att göra hela tiden kan man pressa undan sånt som känns jobbigt.

Men livet leker, det gör ju det. Jag älskar mitt liv i Karlshamn, det känns bara lite tomt ibland. Jag saknar er alla hemma.

Imorgon ska jag till frisören, får se fall dom lyckas förstöra mig totalt. Herregud, det hoppas jag inte.

Skrattgropar är från början en missbildning, visste ni det? ;)

Idag har det vart en jäääävligt bra dag. Ja jag vet, mitt humör går upp och ner. Jag förstår att ni undrar vad det är för fel på mig. Jag kan ju säga att jag funderar på det också, varje dag ;)

Dagen började med en purken lektion om grunderna i photoshop. Det kändes som att de flesta redan visste det som våra lärare krigade igenom för att försöka lära oss det. Bra jobbat men kanske inte det roligaste jobbet kanske. Att försöka lära en hel klass något dom redan vet. Men, men.

Sen blidde det en 3 timmars föreläsning, den var tydligen enbart obligatorisk för oss Bild 1or. Alla andra fick välja själv om de ville gå eller inte. Föreläsningen i sig var väldigt intressant, den handlade om sociala medier och föreläsaren visade en video på en bebis på 11 månader som visste hur man låste upp en iPhone.

Men som de flesta av oss människor så verkar varken jag eller mina klasskompisar klara av speciellt lång tids bombadering med information, så eftersom de flesta hade med sig datorer så drogs det igång en stor skypekonversation, en del till och med med video.

Ungefär därifrån någonstans så gick det enbart utför. Halva Bild 1an låg tillslut i garv längst bak i salen. Det gick liksom inte att hålla sig. Resten runt omkring tyckte inte det var lika roande, det märktes på alla arga blickar, förlåt alltså. Men jag trodde jag skulle explodera.

Vad gör man liksom när man är trött som faen och föreläsaren visar något sånt här? Viker sig i skratt såklart!

Vet inte vad jag pysslar med alls. Är så vilsen, har helt tappat vägen. Vet inte hur jag ska hitta tillbaka, jag ser bara grenar, träd och hinder, har helt gått vilse. Utsidan visar ett lugn, men inuti är det panik. Alla mina organ skriker. Hur fan blev det såhär?

(bild snodd från google)

Det har varit en händelsrik helg vilket resulterade i att jag och Izabelle lyckades sova till klockan halv 3. Då är man trött. Jag känner mig inte direkt utvilad, men men. Det är smällar man får ta.

Igår var vi på Kna, Kauren i Karlskrona. Brutalt stort och nice, två barer och ett stort dansgolv där man kunde svänga sina lurviga. Vi Karlshamn bor ägde i vanlig ordning Karlskrona borna, Karlshamn är helt enkelt bara mer fest.
Jag hade jätte roligt så jag skulle mer än gärna åka dit snart igen.

Ja juste, jag kanska skulle uppdatera om mina tidigare inlägg. När jag skrev var jag ganska upprörd och känslig så jag har tagit i från tårna. Men jag känner lite så. Jag går nog kvar här, men jag kommer söka vidare. Kommer jag in på mitt första hands val då, ja då blire att ta mitt pick och pack och flytta. Jäbb, jäbb.

Jag vet inte vad jag håller på med. Jag vet ju att det här inte är min grej egentligen. Min grej är skrift. Vem försöker jag lura? Vad håller jag på med? Vad försöker jag åstadkomma?

Jag funderar på att hoppa av, att åka hem. Söka nästa termin och göra det jag alltid trodde att det var meningen att jag skulle göra : Journaltistik. Vet inte vad jag håller på med.

När man var liten var allt så bekymmerslöst. Ta en händelse i mitt liv som exempel: Det hade flyttat in en kille i samma ålder som mig och min bästa vän/grannes ålder. Han var en riktig charmknutte och jag tror att det var många som var lite förtjusta i honom, speciellt jag.

Så en dag frågade jag min bästa vän/granne. "Är du kär i honom"? Vilket jag fick till svar, "Jag vet inte, är du"?.
Jag sa ju som det var att ja jag var nog kär i honom varpå min bästa vän säger "Okej, Ah men då är jag också det". Sen fortsatte vi leka. Det var inte konstigt, inte konstigt alls. Det var rentav kul.

Om någon av mina vänner skulle vara kär i samma kille som jag idag så skulle det ju vara fruktansvärt jobbigt. Fyfan vilket jävla kaos det hade varit. Nej, det var helt klart lättare när man var barn. 

(bild snodd från google)

Det spelar ingen roll vilka ansiktsdrag du har, vilken frisyr du har eller hur du klär dig. Det det handlar om är personkemi, det handlar nästan alltid om personkemi...

(Bild snodd från google)

Liljorna i mitt rum luktar helt underbart. Det luktar till och med ända ut i hallen även fast det är en stor ståldörr emellan. En del hade väl fått ont i huvudet, men jag bara njuter.

Mitt skal till min dator har efter många om och men äntligen kommit. Jag har inte bestämt mig om det är snyggt eller inte, men det är annorlunda - och jag gillar annorlunda.

Tänk där, när man sitter på sin ålders dagar, gaggig i sin gungskol. Tänk om man då ångrar allting man någonsin gjort. Tänk om man ångrar stora livsbeslut och händelser. Det är nog det värsta jag skulle kunna tänka mig. Sitta där, inte så lång tid kvar och leva och bara ångra gärnet att man inte gjorde saker annorlunda. Jag ska sträva efter det i hela mitt liv - att alltid försöka agera med hjärtat. Jag tror det blir bäst då.

(det är lite rödare i verkligheten)

Här sitter jag i köket. Det gick precis förbi ett creep och kollade mig rakt i ögonen, släppte inte mitt ansikte med blicken innan han kommit ur syn från fönstret. FY. Vem vill ha någon instirrandes? Inte jag! Gå och göm er creep!

Så vad gör man när man har tråkigt? Jo, man photo boothar lite. Alltid lika underhållande. Iaf för någon som är fåfäng, ja jag erkänner.

Förresten har ni tänkt på hur min rubrik på inläggen nästan aldrig direkt passa ihop med texten? Det finns en logisk förklaring till det. Jag lyssnar alltid på musik när jag bloggar och jag lägger alltid upp den senaste texten jag hört i rubriken.

 

Haha ledsen för bombningen av foton, kunde inte bestämma vilka jag skulle lägga upp. Men den här bloggen handlar ju trots allt om mig.

Liljorna jag köpte igår i hopp om att dom var rosa var tydligen gula. Jävla skit. Jag känner mig ganska lurad faktiskt.

Jag vinkade precis av Izabelle som ska åka hem till Sthlm över helgen, i bakgrunden lät en av backstreet boys sorgliga låtar, kommer vara ensamnt här utan henne.

Jag ska väl börja tagga till inför mitt besök som kommer ikväll och stannar tills på tisdag. Min pojkvän. Vi har inte setts på 3 veckor idag. Sjukt vad tiden har gått fort, liksom sprungit iväg på något sätt. Jag har liksom haft fullt upp hela tiden.

Idag hade vi presentation inför klassen IGEN, alla var så otroligt duktiga och man fick se att det finns många som redan har grova färdigheter. Det är coolt att se och man blir inspirerad.

Min presentation gick väl sådär. Jag pratade utan att kolla i några papper, vilket är jävligt stort för mig. Det råkade visst resultera i att jag försökte stå lite gömd bakom ett bord. Min lärare förstod inte att det var osäkerhet och nervositet så istället fick jag en liten halv utskällning för att varit för bekväm. Ja, ganska frustrerande när man inte får förklara sig heller. Det är grejen med kritik tydligen, att man ska säga tack och ta in den, uttalar man ordet "men" och försöker förklara sig, ja då är man ute på jävligt hal is.

Det är alltså en jävligt lugn helg som väntar, det blir nog bra att få vila upp sig lite.

Bild från julafton. Jag saknar mitt långa hår och lugg. Man skulle kanske börja fundera på att skaffa sig det igen. Hm

Jag tycker det är feta vuxenpoäng att passa på att handla någonting bara för att det är extra pris. Idag köpte vi en tvål bara för att det är billigt. Jag råkade även köpa rosa liljor, jag kunde liksom inte riktigt stå emot. När dom slår ut kommer hela mitt rum dofta helt underbart, jag tror det är vuxenpoäng på den med : Att inte kunna stå emot att handla blommor. Vad hände??

Idag har jag invigt min lånekamera. Jag är kär, verkligen. Tänker aldrig lämna ifrån mig den! Vet att jag måste, men jag vägrar! Hade tänkt mig att jag skulle gå ut och fota lite kyrkogård men såklart så satte regnet stopp för den idéen, IGEN! Så jag fick improvisera och fota lite hemma. Tur att man äger en orkidé.

Idag har jag fått lära mig att det är pansarhajen som är anledningen till att vi kan ha samlag. Tack pansarhajen, jag är dig evigt tacksam.

Jag har fått stå upp och pratat om något jag inte hade en jävla aning om, tråkigare sak får man ju leta efter att göra, tur att jag hade ett par fina tjejer i min grupp som gjorde allt roligare.

Imorgon är det ledig dag, woop woop. Ska bli otroligt skönt att få sova ut!

 

Två bilder jag tog idag.

Jag har sån där konstig magont nu igen. Undrar när den ska försvinna. Jag vill inte känna såhär mer. Vill att min mage ska vara fri, inte fångad av massa konstiga känslor jag varken kan förstå eller förklara.

Idag har varit en spännande dag. Vi har haft en skådespelare som har varit hos oss och föreläst hur man slappnar av när man pratar inför grupp. Han var totalt jätte bra och jätte underhållande och det var helt klart den mest givande talaren vi haft hittills. Har ju iofs bara haft två.

Däremot fick vi en uppgift som vi inte ens fick 24 timmar på oss att lösa. Vi fick en fet artikel som vi skulle korta ner och sedan prata om för hela klassen. Det viktiga är inte det man säger utan hur man säger det. Självklart ska allt filmas så man kan se diverse tics man har för sig. Jippie. Men men, det ska nog gå bra. Vi blev precis klara.

Jag kommer dock fortfarande tycka att det är jobbigt att stå och prata inför folk. Det kommer typ aldrig gå över. Jäkla skit.

Imorse höll jag och Izabelle på att bli överkörda av en hare på en kyrkogård. Stackarn var så rädd för en lövblås som användes av personalen där att den nästan höll på att avlida. Intresseklubben antecknar... Jag vet...

Ungefär såhär såg han ut

Bra dag än så länge. Knappt någon skola. Fick enbart gå runt och se vart studios och arbetsrum fanns och sen lyssna på information om hur man checkar ut kameror. Jag och Izabelle storhandlade mat, så nu har vi ett helt lager. Min dator fungerar igen (hoppas att det här inte är falskt alarm igen) och sen har jag lånat en Canon 5D Mark II från skolan och jag är lycklig som en liten kanin på knark. Hoppas dagen bara blir bättre.

<3

Idag har varit en en brutal produktiv dag. Jag har lyckats ta mig ner till pizzerian för att köpa en pizza, punkt. Mer produktivt har det inte varit. Suttit hela dagen med min söta sambo parkerad framför datorn. Ett antal damputbrott har jag haft på min dator som faktiskt inte alls fungerar helt. Jävla skit. Snacka om att ta ut segern i förskott, jobbigt det känns.

Jag är väldigt, väldigt upp och ner i mitt humör. Det är ganska sjukt. Ena stunden är jag jätte deprimerad, ena stunden är jag jätte glad. Undrar vad det är för del på mig. Hormoner som spritter och åker omkring antar jag.

Imorgon ska klassen delas upp i halvklass, min del ska bara gå omkring och kolla på hur man checkar ut kameror och tillbehör, sen slutar vi. Tror jag. Jippie.

Undrar varför jag inte känner mig något utvilad. Är det inte meningen att man ska känna sig utvilad efter en helg? I sådana fall har jag totalt misslyckats.

Jag bjuder på en rätt rolig bild från när Iza hjälpte mig att färga ögonfransarna.

Långsamt återfår jag medvetandet. Jag vet att jag har sovit, men jag vet inte vad fan klockan är. Något knarrar när jag rör mig och jag jag känner att något stramar om min kropp. Fan, har jag fortfarande min skinnklänning på mig?

Sakta öppnar jag ögonen, shit jag har ju linserna i. Sängen är bäddad och jag ligger ovanpå. Herregud vad är klockan? Vad hände igår? Huvudet är tungt och jag känner hur det stramar i ansiktet av allt smink jag tydligen fortfarande har på mig.

På darriga ben reser jag mig upp, slår i sängkanten, AJ, FAN! Vart är alla? Är dom vakna? Jag hittar Izabelle alldeles nerbäddad och sömnig. Klockan är halv 10, jag hade alltså deckat och sovit hela natten på en obäddad säng iklädd festkläder och smink. Ingen vidare start på morgonen.

Det känns som allt är emot mig just nu, till och med elektroniken. Jävla skit. Jag mår inte alls bra...

Jag kollade nyss på Stockholm Boogie. Världens bästa film by the way men iaf, i slutet skriker han tjocka killen "Jag vet vem jag är."

Det fick mig att tänka till lite och jag kom fram till att jag faktiskt inte vet vem jag är. Jag är inte 100% säker, jag vet inte vad jag är kapabel till.

En ny bekant sa till mig igår att han kände det som att jag behöver mer sjlävförtroende, och när jag tänker efter så är det mer än sant. Jag tvivlar på mig själv ibland fast jagjag ska veta vem jag är och vad jag är kapabel till så kanske jag måste börja där. Bygga självkänsla.

Min nyinköpta dator fick vatten på sig igår, fan alltså. Brutalt onödigt. Nu fungerar inte musen som den ska. Jag blir så ledsen. Detta betyder att jag kommer vara tvungen att åka hem tidigare än jag tänkt så jag kan lämna in den. Jävla skit. Min kärlek fungerar inte. Jag blir så ledsen i ögat. :(

Mina föräldrar är det bästa jag har. Mina föräldrar är två personer som alltid har stått vid min sida även när jag inte förtjänat det. Dem är två personer som har ryckt upp mig när jag var deppig, dem är två personer jag varken skulle vilja eller kan leva utan.

Min pappa är en sån där man som pratar hela tiden, aldrig håller tyst och som alltid får folk att skratta. Många av de killar jag har dejtat har på något vis alltid tyckt att han är läskig. Kanske beror det på hans längd. Han är nästan 2 meter. Men jag förstår inte riktigt vad det är med honom som verkar vara så läskigt.

Min pappa är en man med ett varmt hjärta, men jag tror faktiskt att han i smyg, innerst inne gillar att skrämma killar jag dejtar. Jag är ju trots allt hans enda dotter.

Min mamma kan vara väldigt tjatig ibland, men hon tjatar bara för att hon vill mig väl, jag vet det. Men ibland kan det vara uttröttande. Men jag antar att det kan bli så när man får barn och förstår hur mycket man kan älska och värna om någon.. Jag kommer säkert bli precis likadan själv.

Min mamma är en människa med inte alls många fördomar och hon är genuin. Hon är alldeles äkta.

Jag är så glad att just dessa två är mina föräldrar. Det finns ingenting annat jag kan önska. De har hjälpt mig till den möjliga bästa uppväxten och jag har alla skäl att tacka dem för det.

Jag älskar mina föräldrar flera varv runt jorde och tillbaka och det finns absolut ingenting jag inte skulle göra för dem. När dem blir gamla och gaggiga (vilket är lång tid kvar till) ska jag hjälpa till och ge tillbaka det dem gav till mig som en liten knodd.

I mina ögon kommer mina föräldrar aldrig bli fula och gamla. Dem kommer alltid vara två vackra människor med unga hjärta. Dem kommer alltid vara världens bästa personer.

Första gången jag kan minnas att jag var galet förälskad och kär är i en kille som gick i min paralellklass. Just då kändes den kärleken som den seriösaste och mest genuina förhållandet man kunde få. Jag var 14 år och väldigt naiv.

Jag minns så väl när jag och den här killen började träffas. Jag kommer ihåg första gången han la sin hand över min och jag förvånades över hur stora, manliga och vackra händer han hade. Jag kommer ihåg hur varma dom var.

Jag kommer ihåg hur hans kyssar smakade och jag kommer fortfarande ihåg hur vi var så tagna av varandra att omvärlden inte riktigt verkade existera. Jag kommer ihåg en vinterkväll när vi missade säkert 4 bussar bara för att vi inte hade ögon för något annat än varandra.

Jag kommer även ihåg att han helt plöstligt slutade höra av sig och jag kommer även ihåg vad han sa när jag väl fick tag på honom. Han var inte kär i mig längre, han ville göra slut.

Just där och då kändes det som det värsta som kunde hända mig, jag trodde att mitt liv var slut. Jag hade sån hjärtesorg, jag trodde aldrig att mina sår i hjärtat skulle läka.

Jag kommer så väl ihåg den sekunden han berättade för mig att det var över. Min värld stannade. Jag var på fest hemma hos en nära vän. Jag var inne på min kompis toalett och jag var i chock. När vi lagt på hittade jag en rakhyvel som verkade lysa åt och be mig om att använda den.

Som så många andra ungdomar använde jag den där rakhyveln där och då till att försöka minska smärtan jag hade i hjärtat just då. Jag skar inte djupt och jag skar inte över pulsådern. Men skar gjorde jag.

Mina vänner bankade på dörren, undrade hur det var med mig. Bröt upp låset och bröt sig in för att hitta mig i chocktillstånd med blod över armarna.

Jag har aldrig rört en rakhyvel på det sättet igen och skulle aldrig göra.

Just där och då var jag bara en tonåring som skrek på hjälp. En tonåring som så många andra tror att livet ska gå under och överdriver känslor och upplevelser.

Min kärlek till den här killen var ingen mogen kärlek, men ta mej fan, visst var det kärlek!

Här kommer alla andra delar jag skrivit. Hämtat dom från tidigare i bloggen. Det blir nog lite rörigt, men tänkte det kunde vara kul att se alla delar.

Jag vill se på mig själv som en väldigt livlig och positiv person. Jag kanske inte alltid är den positivaste människan i stacken men ni ska veta att jag alltid försöker. Blåögd är jag väl också. Försöker alltid se det bästa i folk och varje gång har det kanske inte gått så bra. Min naivitet har väl resulterat i en del sår och ärr, men vad ska man göra.

Just nu lever jag en dröm, en dröm jag haft hela mitt liv.
Jag har alltid haft en dragningskraft till USA och en dag bestämde jag mig för att det var dags att ta mitt pick och pack och dra, så jag sökte skola i Santa Barbara, kom in, vinkade av nära och kära och började ett helt nytt liv på andra sidan jorden.

Helt klart det bästa beslutet jag någonsing gjort i hela mitt liv. Jag har fått uppleva så mycket fina människor, så många olika ställen jag bara kunnat drömma om att uppleva.

Som nykommen student till USA trodde jag att jag ville spendera ett helt liv utav att skriva. Mitt mål var att försöka utbilda mig så mycket inom journalistik som möjligt. Men när jag kom hit och började snoka lite i fotografi insåg jag genast att det måste vara det jag vill göra med mitt liv. Så jag försöker sakta men säkert utvecklas inom det området.

Jag vill fortfarande skriva, men jag vill inte bli journalist. Jag vill bli krönikör eller författare. Man kan ju pyssla med fler saker.

Det är pinsamt att säga men som person har jag väldigt svårt att fastna för saker. Jag är alltid på vift, letandes efter nya saker, platser och människor att tycka om. Denna egenskap känner jag har kommit mer och mer med tiden. Jag antar att om man får en smak av någonting så vill man bara ha mer.

Detta gör att jag har väldigt svårt att fastna för människor, jag har lätt att ge mig mig in på saker med folk, men tröttnar även fort. Så när jag väl har hittat någon så håller jag i hårt som bara den och vill aldrig släppa taget.

Som ung och tonåring var jag väldigt trångsynt och tyckte alla som inte var som jag var konstiga och emos, men jag började sakta inse att det inte är något fel i att vara annorlunda. Det är de egenskaperna och sakerna med en människa som är annorlunda som gör en människa unik och intressant.

Om jag ska prata mer om ytlig fakta så föddes jag på Huddinge sjukhus den 26e September, 1989.
Min mamma, pappa och jag flyttade till Fruängen där jag spenderade mitt första år innan mina föräldrar tog sitt vett till fånga och flyttade in i en rosa villa med stor tomt i Segeltorp där jag upplevt nästan hela mitt faktiskt lyckade liv. Mina föräldrar har gjort ett bra jobb i att skydda mig men samtidigt inte hålla i mig för hårt.  

År 1993 fick jag en liten brorsa vilket jag tyckte var helt underbart men väldigt frustrerande när han bara några år gammal inte förstod hur man lekte mina lite äldre lekar. 

Som barn var jag väldigt blyg, ni förstår nog inte riktigt hur blyg. I 7an blev jag så generad när någon äldre tittade på mig att mitt ansikte exploderade av röd färg. Men så hände något. Jag tror det var sommaren mellan 7an och 8an, jag åkte ner till mitt landställe, fick min första kyss och kom tillbaka som en helt ny människa. Mer självsäker och inte alls lika lättgenerad.

Jag tror inte direkt att mina föräldrar har haft det så svårt me mig, visst har jag varit vrång och en riktig plåga ibland men jag har nog inte betett mig värre än en vanlig tonåring. Visst finns det stunder jag ångrar som när jag kastade en jätte tung penna i huvudet på min mamma eller när jag rymde på landet, stängde av mobilen och mina föräldrar fick söka igenom hela området i tron om att jag hade gått och dött.

Jag har haft två seriösa pojkvänner som tog väldigt hårt på mitt hjärta. Båda tog väldigt hårt på min självkänsla och bilden av mig själv. Jag lät dom göra saker mot mig som jag aldrig skulle acceptera idag.

Jag slog mig tillslut loss men har inte direkt börjat känna att jag har kontroll över mitt liv förrän nu någonstans. Man behöver ingen kille för att vara lycklig. Så länge man omger sig med riktigt bra personer som bryr sig om en och hela tiden försöker sätta sin egen lycka först så kommer man komma långt.

Det kommer nog ta tid innan jag verkligen vågar släppa in någon i mitt liv. Innan jag hittar någon att bli seriös med, någon att dela allt med och tillslut skaffa barn och gifta mig med.

Det faktumet gör mig dock ingenting, jag vill ut och uppleva och inse vad jag vill med livet innan jag slår mig ner. Då ska jag hittat den bästa platsen på jorden, den platsen jag känner att jag skulle kunna bo i förevigt och så ska jag ha träffat en kille som gör mig galen av kärlek. En kille att ha ett sunt och moget förhållande med.

Livet är en gåta, du vet inte vad som väntar dig förrän du har upplevt det!

Min bästa vän är världens bästa vän. Hon heter Josefin och befinner sig just nu väldigt långt bort ifrån mig. Hon pluggar i Karlstad, jag i Karlshamn. Det är ett par mil där emellan.

Vi har bråkat och vi har varit osams i dagar, men vi har alltid hittat tillbaka till varandra, starkare än någonsin.

Min bästa vän är pålitlig, social, varmhjärtad och är en jävel på att få mig att skratta. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och jag är 100 % säker på att vi alltid kommer hålla kontakten, att hon alltid kommer vara en del i mitt liv.

Det är henne jag har de allra roligaste minnena tillsammans med, det är alltid hon som drar upp mig när jag är ledsen och det är alltid hon som vågar säga det ingen annan säger.

Jag hoppas av mitt hjärta att vi kommer få barn samtidigt, bo nära varandra och låta våra barn leka och växa upp tillsammans. Vi får se vad som händer, tiden utvisar allt.

Jag vaknade trevligt nog upp brevid en sovande söt, Izabelle. Jag var pigg som en lärka efter min underbara dröm. Jag drömde att jag surfade. En hel dröm full av surfing. Jag skulle göra vad som helst för lite vågor, ett tropiskt klimat och en bräda just nu.

Jag lyckades iaf väcka min sovande sambo och de senaste timmarna har vi spenderat i soffan kollandes på en surffilm (såklart) och John Tucker must die. Mycket trevligt. Känns som jag långstamt börjar bli en människa igen.

Snart blir det nudelätning och taggande inför spelning på en pizzeria här nere på Fridhem. Det blir nog kul. Hoppas jag.

Jag har precis suttit och kollat igenom min blogg lite och fastnade på min USA tid. Jag saknar verkligen USA. Igår skypade jag med Anna, det var evigheter sen jag pratade med henne och speciellet såg henne. Det är konstigt hur nära det kändes som hon faktiskt var, och det är konstigt hur det kan kännas som igår fast det är mer än ett halvår sen. Jag saknar henne så jag smäller av.

Jag hittade även en utmaning från min tid där som jag aldrig slutförde. Så jag tänkte väl försöka slutföra den nu. Bättre sent än aldrig menar jag.

Här är den. Jag kom till punkt 5. Så jag börjar alltså på 6.

En 30 dagars utmaning.

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Wish me luck.

Och Tessie, om du läser det här så vet du att du inte heller slutförde den här utmaningen. Så jag tror nog att jag utmanar dig faktiskt. Hihi.

Kan man få nackskador av att headbanga? För min nacke är helt förstörd. Kan knappt luta den neråt. Haha. Jag antar att du undrar "varför i helvete skulle du headbanga"?

Jo, jag och Izabelle hade en liten stund igår av totalt utflippande. Vi satte på ashög musik, headbangade och dansade gärnet. Musik som spelades var bland annat Pokémon Anthem sången och bumbibjörnarna. Moget? Nej, men fruktansvärt kul!

Grillningen var rolig, jag pratade med många nya människor. Jag älskar att träffa nya människor, även fast jag inte egentligen gillar folk. Fråga mig inte hur det går ihop för det vet jag inte själv.

Klart slut.

Igår innan grillningen.

 

8 tvättar och ett städat rum senare och jag känner mig total nöjd. Jag och Izabelle är ett himla radar par på att vara effektiva.

Imorgon är det nollegrillning på Fridhem, det verkar som att alla ser fram emot det så det kommer nog bli för jävla kul! Skönt att vi ska vara så pass nära hem också. Alltid skönt när festen är precis utanför dörren.

Hitills känns det jätte skönt att ha flyttat ner till en småstad, men jag funderar lite på hur det kommer att kännas när jag har bort här sådär två är. När man kan allt, vet vilka alla är, hitta överallt. Antingen kommer jag tröttna grovt eller så kommer jag trivas som fisken. Jag tror det är gryyyyymt snabb spridning av skvaller här och även om jag inte vill erkänna det så tycker jag att skvaller är grymt underhållande, så länge det är sant vill säga!

Här har ni min photoboothade livskamrat Frank. Visst är han söt?

 

Idag är en positiv dag, det kommer sol efter regnet. Allt ordnar sig! Klart det gör. Hur skulle världen se ut annars?

Idag har vi lekt på en ö precis utanför skolan. Man kunde bara ta sig dit med båt. Det regnade från och till så det var pest och pina. Där satt vi fast i regnet trots att jag typ hade kunnat skrika och dom på skolan skulle ha hört en. Frustrerande. Till slut satte regnet stopp och vi fick åka hem en timme tidigare, weei. Slutade vid ett, nu ska det snart tvättas. Så vuxen man känner sig.

Just nu har jag Gylllene Tider maraton här. Gilla Gyllene tider för att det inte spelar någon roll vilket humör man är på när man börjar lyssna för efter ett tag vill man bara hoppa runt och sjunga. Tror jag ska göra det nu.

Punkt slut.

Bild från nollningen. Vi var tvungen att skriva LOL på en kulle.

Tagen på ön Kastellet.

Jag just nu. Redo för lite hemmafru arbete